Tidningen Dagen har idag, 2013-12-06, mitt inlägg med ovanstående rubrik på sina Webb-debattsidor. Du kan läsa det här. Det anlägger ett evangeliskt-karismatiskt perspektiv på brödsbrytelsen/nattvarden/HHN.
Det finns mer att säga i denna fråga, som i grunden handlar om vår identitet som kristna.
Fortsättning följer.
Det är en njutning som vanligt att läsa dina klarsynta analyser Bo Krister! Blir påmind om den tro du så starkt förmedlade en gång på Bromma bibelskola som satte sig djupt i mig och som tid till annan gör sig påmind. (Den lilla hebreiska bruna läroboken ligger fortfarande frammehemma på skrivbordet :-)) Jag kan bara instämma med Sigvard i föregående inlägg och kommentar att du borde skriva böcker om de teologiska labyrinterna som du så väl hittar i. Vi behöver människor med sådan klarsyn inom pingströrelsen då åtminstone debatten och teologin i media verkar vara i fritt fall och en salig röra just nu.
Hälsn Robert
Tack för din uppskattning, Robert. Det värmer!
Ja, om Herren fortsatt ger mig liv och kraft och styrka skall jag göra det.
Bed gärna om detta!
Ber för dig gör jag gärna! 🙂
Så sant och värdefullt, Bo Krister, du har skrivit om “brödsbrytelsen”!
Enligt sakramentslagen (kyrka och stat) som hade blivit stadfäst 1855, utdömdes bötesstraff för “den som utan att vara präst, i annat fall än särskilt medgivet är, förvaltar sakramenten och efter varning därmed ej avstår”, samt för den som av sådan person mottog nattvarden.
Baptisterna i Skepparslöv i Kristianstads län, råkade under 1857 ut för åtal enligt sakramentallagen. Målet mot dem kom upp vid Gärds häradsrätt. Två av de åtalade, bröderna Per och Nils Persson, var endast 14 respektive 12 år gamla. Samtliga svarade att de hade mottagit nattvarden av en Sven Trullson (Svensson), också efter det att de hade erhållit varning av kyrkorådet. Deras nattvardsfirande uppgavs ske som så, att Trullson “skiftar” brödet, helt eller sönderbrutet mellan sig och de som tar emot. Tillvägagångssättet var för övrigt vanligt bland baptister vid denna tid. Man satt runt ett bord eller i en ring, skickade brödet och vinet från den ene till den andre och såg i detta ett upprepande av lärjungarnas handlande vid den första nattvarden. Brödets brytande stod i centrum och utgjorde höjdpunkten i de troendes innerliga gemenskap, medan den som läst instiftelseorden och välsignat gåvorna höll sig i bakgrunden. “Avsikten med de yttre anordningarna var att så nära som möjligt anknyta till vad som berättas i Nya testamentet. Nattvarden betraktades mera som en bekännelse-, åminnelse- och kärleksmåltid än som ett nådemedel eller sakrament i egentlig mening. Man talade därför hellre om “brödsbrytelse” än om Herrens heliga nattvard.”
I ett annat mål vid samma häradsrätt, uppgav baptisten Simon Månsson, att sammankomst ägt rum vid det åttalade tillfället, men “i avsikt att läsa och höra Guds ord, varefter åt de församlade utdelats vetebröd och saft”. Meningen var inte att utföra en sakramental handling, utan en så kallad “kärleksmåltid”.
I ännu ett annat åtal mot baptister vid tinget i Ljungby 1859, medgav de fyra kvinnorna (som 1957 avtjänat ett fängelsestraff) att de utträtt ur statskyrkan och att de vid flera tillfällen “anammat den heliga nattvarden på så sätt, att sedan brödet och vinet blivit framsatt hade de under bön och instiftelseordens läsande själva tagit brödet och vinet utan att någon särskild person bjudit dem detsamma, och anser sig svarandena sig härigenom hav uppfylt Frälsarens ord: Tager och äter”.
(Se Owe Samuelssons doktorsavhandling “Sydsvenska baptister inför myndigheter – Tillämpning av religionsbestämmelser i Lunds och Växjö stift 1857-1862”, Lunds University Press 1998.)
Sigvard Svärd
Ursäkta mitt misstag!
Naturligtvis ska det vara 1857 som kvinnorna suttit i fängelse och inte 1957.
Sigvard Svärd