Monthly Archives: September 2014

det är viktigt att

Moral & Etik

Åter ett medialt koduttryck (se gårdagens blogginlägg).

Vad det är som är viktigt är inte viktigt, utan snarare något annat, vanligen att “samtalet måste fortsätta.”
Och samtalet måste fortsätta när man inte vill ha en uppfattning i någon trendmässigt icke gångbar fråga, som t.ex. den om homosexualitet. Då är det viktigt att samtalet får fortsätta.

Och samtal är ju bra, eller hur? Vem vill inte samtala? Det är ju viktigt, eller hur?
Alltså är detta en tidsvinnare, tills dess det blir gångbart att ha en trendmässigt acceptabel uppfattning och samtidigt för de egna leden (visa sig) kunna hålla fast vid kärnvärden, dvs nå fram till en position som man kan “känna trygghet med” (gårdagens blogginlägg).

Men det ÄR viktigt att samtala. Synd bara att uttrycket occuperats av undflyende retorik.

känna sig trygg med

Moral & Etik

Nej, jag har inte glömt att man skall sätta stor bokstav i början av en rubrik. Inte heller är jag ovetande om detta är en rätt ofullständig fras.
Det är just det som är poängen.

Allteftersom det mediala trycket hårdnar på ledare och beslutsfattare, gäller det att hitta koderna och nycklarna för att kunna hantera det.
Jag “känner mig trygg med …” är en sådan kod. Du kan sätta in det i vilket sammanhang som helst.

Vad betyder det då?
Jag tror ungefär så här: jag intar en position som inte gör att jag kommer på kant med de gällande trenderna (och det är det viktigaste), MEN som även innehåller en del värdeladdade ord som traditionellt tillhör det omistliga inom den rörelse/organisation jag företräder (och det innebär att jag inte kommer att ådra mig kritik inifrån; jag lägger min betydelse i mitt bruk av orden, andra må lägga sin, jag har kvar min handlingsfrihet; hursomhelst har jag ryggen fri), och “jag känner mig trygg med (mitt uttalande).”

Är det verkligen så illa?
Befarar det.
Lägg detta perspektiv nästa gång du stöter på någon makthavare som “känner sig trygg med” något som han/hon uttalar, och fundera över om det inte kan stämma.

Livet handlar numera inte om substans eller sakfrågor, utan om att kunna hantera media, så att bilden av ens sammanhang blir “den rätta” (alltså inte den riktiga, men den önskade).

Födslovåndor?

Evangeliet

Nej, jag tänker inte föreslå något apokalyptiskt schema.

Men som bibeltroende må det förlåtas om jag läser nyheter med Bibeln som referens.
(Jag vet att detta inte anses fint i en del cirklar: “man skall inte läsa Bibeln som man ser på nyheter.” Så lyder dogmen, ofta ackompanjerad av ett mycket belåtet ansiktsuttryck, som att man sagt något mycket vist, för att inte säga fromt, ja, nästan heligt.)

Att läsa nyheter och Bibeln samtidigt är dock en bekännelse till att Gud är hela skapelsens Gud, att Han inte är inlåst i en liten from nisch i tillvaron.
Det är också en bekännelse till mental hygien: att inte göra en schizofrent kluven uppdelning av tillvaron trots att den faktiskt är EN och HEL.

Med den bekännelsen läser jag Jesus´ord i Matteus 24. Jesus och hans lärjungar betraktar Jerusalems tempel, men Jesus säger att allt kommer att brytas ned. (Detta skedde ju också några decennier senare.)
När man så gått ned genom Kidrondalen och upp på Olivberget öster om Tempelplatsen frågar lärjungarna när templet skall komma att förstöras, när Han skall komma åter, och denna tidsålders slut.

Viktigast, säger Jesus, är att inte bli förvillad. Många kommer att påstå mycket.

“Folk skall resa sig mot folk.” Är det mer krig nu än tidigare? Jag har inte statistiken. Inte heller vet jag hur det är med jordbävningar och hungersnöd.
Men Jesus kallar detta “födslovåndor,” alltså som när en kvinna skall föda barn. Hur länge varar sådana? Jag känner en som hade värkar, från och till, i 23 timmar.

Den större frågan är om världen och tillvaron bara ‘tar slut’, som när ett ljus blåses ut, eller som när en film tonas ned.
Det verkar inte vara Bibelns syn.
Gud är historiens Gud. Även den framtida historiens. Gud är skaparen och uppehållaren. Han är suveränen över tillvaron.
Det är hisnande, tycker i alla fall jag; men Bibeln uppfordrar mig att tänka i de banorna.

Är det vi nu ser eller läser av nyheter födslovåndor som förebådar Messias/Jesus ankomst och denna tidsålders slut och framfödandet av en ny jord och nya himlar ur de gamla? Det vet jag inte, men måste hålla öppet för att det KAN vara så.

Men jag läser vidare i Bibeln, närmare bestämt hela Matteus kap 24 och även kap 25. Jesus talar inte mycket om exakt hur det kommer att bli (mitt främsta argument för att själv inte spekulera), men däremot hur vi bör förhålla oss i oroliga tider (ja, i roliga, lugna, också för den delen). Ibland spelas dessa förhållningsanvisningar ut mot det eskatologiska totalperspektivet, men jag vill som sagt gärna ha med båda.

Bekännelsen av Gud som såväl Skapare som Återlösare bjuder mig till det.