Frågan tycks bara bli större och svårare, inte mindre och enklare.

Förra fredagen, 23/11, hade tidningen Dagen ett större reportage av Josefin Lilja, ett ‘dokument’ om nattvarden.
I det står Frälsningsarmén ut bland dem som svarar: “Vi heter Frälsningsarmén för att allt rör sig kring att bli frälst och bevaras frälst, helgelsen. Botbänken är central i de flesta av våra gudstjänster dit vi bjuder in till frälsning, överlåtelse och förbön,” säger dess ledare, Marie Willermark.

Det är bra.
I det postmoderna (dvs det kulturklimat som kommit efter det ‘moderna’, dvs 1600-talets rationalism) är det svårt att tala, för orden är upplösta. Ritualer tar då lätt över, och leder över i ordlöshet.

Ni Herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?, frågade en vettskrämd fångvaktare i Filippi Paulus och Silas enligt Apg 16.
Svaret var enkelt och entydigt: Tro på Herren Jesus!
Det svaret gäller än.