Jag fortsätter med beskrivningen av denna bloggs utgångsläge och ståndpunkt: Evangelisk, Karismatisk, Lärjungaskapande.
Jag tänker ‘varva’ och går nu vidare med Karismatisk, fastän Evangelisk inte är klar. Jag skriver en ‘etta’ efter Karismatisk också. Fortsättning kommer att följa.

Vad är Karismatisk?
Många kanske bara tänker på andliga gåvor, andra enbart på tungotal.
Jag syftar på vår totala hjälplöshet att förstå någonting utan Den Helige Andes hjälp. För mig betyder alltså Karismatisk: ‘beroende av Anden’.

Varför skulle annars Jesus ha talat så ingående om Hjälparen (Joh 14-16)?

Vi kan även se hjälplösheten i lärjungarnas liv. När Petrus bekänt Jesus vara “Messias, den Levande Gudens Son,” (Mt 16:16) så framhåller Jesus att han inte tänkt ut detta själv, men att Fadern uppenbarat detta för honom.
Likväl är Petrus hjälplös i sin oförmåga att förstå vad detta innebär. Redan i samma kapitel (16:21-23) får Jesus tillrättavisa honom för att han går emot tanken på att denne Messias skulle lida och dö i Jerusalem.
Sett i senare teologisk terminologi kan man kanske säga, att Petrus fick Inkarnationen uppenbarad för sig, medan däremot Försoningens innebörd ännu var fördold.

Den helige Ande är ingen teologisk konstruktion som restlöst kan definieras vare sig i Skriften eller Traditionen (som summerat Skriften t.ex. i form av trosbekännelserna) utan en högst levande och närvarande och verksam Person i Gudomen.

Vårt behov av Anden är enormt.
Det menar jag med ordet Karismatisk.