Det tredje ord som beskriver denna bloggs utgångspunkt är detta.
Det är kanske ett lite ovanligt ord, men jag tycker det väl beskriver vad jag avser:

att den Nåd som kommer med Ordet (Evangelisk) och Anden (Karismatisk) SYFTAR någonstans,
nämligen till förnyelse av våra sinnen och till förvandling av våra liv.

Jesus kallade Lärjungar.
Och när slutade Han göra det, när räcker det med att vara en blek och anonym ‘kristen’ i största lagom allmänhet, en som aldrig stör andra (aldrig bryr sig) och helst vill bli lämnad i fred (med sin egoism)?
Aldrig, såvitt jag vet.

“Lärande dem att hålla allt jag befallt,” det var finalen på den sk Missionsbefallningen (Mt 28).

Därför försöker denna blogg att vara Lärjungaskapande, dvs att visa på rimliga konsekvenser av att ha tagit emot Jesus som Frälsare och Herre.

Vad är Evangelium/Evangeliet?

Det är beskrivningen av Jesus:
vem Han är,
vad Han gjort,
och förkunnelsen av detta enligt den Gudsgivna tolkningen i Skriften.

Fisken var i den första kristna tiden en symbol för detta genom sitt grekiska ord: ICHTHYS, där bokstäverna var för sig representerar en viktig aspekt:
I = iesous = Jesus: den människa som vandrat på jorden i historisk tid; dvs samma som vi.
CH = christos = Jesus är Kristus: den i GT utlovade Messias.
TH = theou = Guds: Jesus är gudomlig.
Y = (h)uios = Son: Sonen är del av Treenigheten.
S = soter = Frälsare: Jesus sonade syndaskulden.

Fokus i Evangelium är alltså Jesus, inte på hur vi tar emot detta eller vilka konsekvenser det får i våra liv.
Det är DETTA som ÄR så CHOCKERANDE; att Guds rättfärdighet uppenbarats i evangeliet (Rom 1:17) och inte i vår attityd, dvs inte i hur olika kyrkor hävdar att man måste göra (typ omvändelse och tro), eller inte göra (typ ha varit föremål för dop som spädbarn; motta oblaten från ordinerad präst) för att komma i åtnjutande av det.

Evangeliet är en Person, Jesus; vad Han gjort, och innebörden, såsom proklamerat i NT.

Att vara Evangelisk måste alltså vara att ge prioritet åt Evangeliet; prisa Gud för det; tacka Gud för det; hylla Honom som är sann människa och sann Gud, och som utfört ett verk som kan frälsa!

Evangeliet är mötesplatsen för all sann ekumenik: fokus på Gud, inte på oss.

Jag fortsätter med beskrivningen av denna bloggs utgångsläge och ståndpunkt: Evangelisk, Karismatisk, Lärjungaskapande.
Jag tänker ‘varva’ och går nu vidare med Karismatisk, fastän Evangelisk inte är klar. Jag skriver en ‘etta’ efter Karismatisk också. Fortsättning kommer att följa.

Vad är Karismatisk?
Många kanske bara tänker på andliga gåvor, andra enbart på tungotal.
Jag syftar på vår totala hjälplöshet att förstå någonting utan Den Helige Andes hjälp. För mig betyder alltså Karismatisk: ‘beroende av Anden’.

Varför skulle annars Jesus ha talat så ingående om Hjälparen (Joh 14-16)?

Vi kan även se hjälplösheten i lärjungarnas liv. När Petrus bekänt Jesus vara “Messias, den Levande Gudens Son,” (Mt 16:16) så framhåller Jesus att han inte tänkt ut detta själv, men att Fadern uppenbarat detta för honom.
Likväl är Petrus hjälplös i sin oförmåga att förstå vad detta innebär. Redan i samma kapitel (16:21-23) får Jesus tillrättavisa honom för att han går emot tanken på att denne Messias skulle lida och dö i Jerusalem.
Sett i senare teologisk terminologi kan man kanske säga, att Petrus fick Inkarnationen uppenbarad för sig, medan däremot Försoningens innebörd ännu var fördold.

Den helige Ande är ingen teologisk konstruktion som restlöst kan definieras vare sig i Skriften eller Traditionen (som summerat Skriften t.ex. i form av trosbekännelserna) utan en högst levande och närvarande och verksam Person i Gudomen.

Vårt behov av Anden är enormt.
Det menar jag med ordet Karismatisk.

I beskrivningen av denna bloggs inriktning (man ser det om man skrollar till längst ned) förekommer orden: Evangelisk, Karismatisk, och Lärjungaskapande.

Jag tänkte för mig själv och andra försöka förklara hur jag menar, och börjar med Evangelisk. Eftersom jag gissar att jag inte kommer att (kunna) avhandla något av dessa begrepp i ett blogginlägg har jag försiktigtvis skrivit en ‘etta’ (1) efter.

Att Evangelisk hänger samman med Evangelium och att evangelium betyder ‘glatt budskap’, ungefär, torde vara bekant för de flesta.
Så, man skall alltså bli glad när man hör det? Eller är det budskapet om att frälsningen är av nåd som är glatt? Jag skriver så här lite halvt vårdslöst, därför att jag tror att ordet Evangelium blivit så uttjatat och urtvättat att knappast åtstadkommer annat än en, välvillig, men ändå: gäspning.

Jag tror inte det är på samma sätt med adjektivet Evangelisk, för som alltid med adjektiv så karaktäriserar eller beskrivet det något. Hur är då något när det är Evangelisk(t)?

Sedan har vi ett närbesläktat adjektiv som liksom ‘trängs’ om utrymmet och uppmärksamheten: Evangelikal. Det har uppenbarligen också med Evangelium att göra, och beskriver hur något är, men hur förhåller det sig till Evangelisk?

Det får jag fortsätta med att utreda, för mig själv och andra, under ‘tvåan’ (2), för nyss har jag ätit lunch; nu skall jag ha en liten ‘powernap’ innan jag fortsätter med arbetet; som många andra bloggare skriver jag på så kallade ‘lediga stunder’.