Kvarnstenskristendom

Vad vore sämre än att få ett rep till en kvarnsten fästad kring sin hals och bli dumpad i havet?

Ja, Herren Jesus tycks verkligen mena att det finns något värre:

Förförelser måste komma, men ve den genom vilken de kommer. Det vore bättre för honom att en kvarnsten lades om hans hals och han kastades i havet än att han vilseleder en av dessa små. Var på er vakt! Om din broder syndar, så tillrättavisa honom, och om han ångrar sig, så förlåt honom. Luk 17:1-3

Låt oss stanna upp inför den tanken.

Här kopplar Lukas Herrens ord om förförelser till att tillrättavisa/inte tillrättavisa en broder som begår synd.
Vad kan vara synd i vår tid?
Ingenting, eller?

Men om vi tänker tanken att det går att göra överträdelser överhuvudtaget, då blir det alltså till förförelse för den som gör det, om vi inte tillrättavisar.

Eller simmar vi i någon sorts ljummet hav, där även kvarnstenar flyter?

Kan kristendom bestå i att bara säga “förlåt” utan att ångra sig och göra upp, ställa till rätta så långt möjligt?
Eller kan det till och med duga att bara säga “ursäkta OM jag gjort något fel” (och därmed inte ens erkänna det)?

Ledare i Guds församling har ett stort ansvar att undervisa vad Guds ord verkligen säger i dessa ting.
Annars finns alltså risken att förföra.
Och i Guds hav flyter inga kvarnstenar.

Vill du studera dessa frågor närmare, rekommenderar jag boken Förlåtelse som nödvändig frihet.

Leave a Reply

Your email address will not be published.