Efter Påsk: finns det ingen synd nu?

Jag var nyligen i Amsterdam. I den överfyllda frukostmatsalen kom en amerikansk flygvärdinna och slog sig ned vid mitt bord. Vi började tala om Gud. Hon gick bara i kyrkan när hon besökte sina föräldrar, av respekt för dem, berättade hon.
– Vem är Jesus för dig?, undrade jag.
He consumed our sins on the cross (‘Han tog upp all vår synd på korset’), svarade hon.
Jag blev lite ställd, för jag har hört mycket, men aldrig just det ordet, consumed i samband med försoningen. Jag vet inte riktigt hur jag skall översätta det på svenska, men det har ju samband med vårt svenska ‘konsumera’, men på engelska har det övertoner av att ‘glupskt svälja’, som när man äter mat för fort.
Hursomhelst.

Men flygvärdinnans ordval har följt mig så här Efter Påsk. Var det så att Jesus motsvarande ‘åt upp’ synden på korset, så att det efter Påsk inte mer finns synd? Ja, hon var t.ex. snabb med att helt oombedd deklarera att hon inte trodde homosexualitet var fel – och det så snart vi började tala om Gud.

Är det fler som tänker som hon? Gör pastorer det?
Anledningen till att jag frågar är att jag i Nya testamentet märker ett tilltal till oss som troende , ett sätt att adressera de troende, som jag har svårt att finna någon motsvarighet till i dagens förkunnelse.
I Nya testamentet förmanas det, till exempel, som om det funnes något ont (synd) som man skall akta sig för. Jag hör det så sällan, om ens någonsin. Vad beror det på?

Och jag läser i Gamla testamentet de olika hebreiska orden för synd, där detta med att ‘missa målet’ eller ‘gå vilse’ bara är en av betydelserna, men tydligen en favorit bland förkunnare. Man har oturligt (något) missat något, men kan få det ännu bättre hos Gud!
Men synd är också ‘uppror mot Gud’, en ovilja att erkänna Honom som Herre och Härskare och att lyda.
Synd är även ‘överträdelse’ – av Buden, något som såväl Jesus som Paulus snarast inskräper.
Detta är den klangbotten som Nya testamentet har. Härifrån tar syndbegreppet form.

Finns det synd i kristna församlingar Efter Påsk, den tid när Jesus talade med sina lärjungar om Riket?
Nåja, de flesta är inga horbockar eller suputer eller skvallerkärringar – men räcker det? Är moralen nedskruvad till vad en vanlig ‘Medelsvensson’ normalt, åtminstone i yttre avseende, klarar av och selektiv till ett minimum?

Åter får jag inte den bild jag ser att stämma med vad jag läser i Nya testamentet: där är varningnarna för synd (‘köttets gärningar’) mycket mer omfattande.

Det är något som inte stämmer.
Och ändå vill Jesus upprätta sitt Rike bland oss. ‘Helgat varde Ditt namn, Tillkomme Ditt rike!’

Varifrån kommer lögn, falskhet, svek, hyckleri, girighet, missunsamhet, avund, högmod, arrogans, partiskhet, partisinne, ytlighet, likgiltighet?
Tog Jesus inte upp sådant i sig, ‘konsumerade’ Han det inte?

Leave a Reply

Your email address will not be published.