Herdens lov

När jag under ett år som ‘vapenfri tjänstepliktig’ tillsammans med ett tiotal andra killar vaktade 350 får på Riksantikvarietämbetets Björkö i Mälaren, och tackorna lammade vårvintern 1970, hände sig att en tacka fick livmoderframfall och måste avlivas. Hennes lilla nyfödda accepterades inte av de andra tackorna, så: skulle hon avlivas också för enkelhetens skull?

Jag lovade att stiga upp tidigare på morgnarna och mata henne med diflaska, och även göra det på fikaraster och lunch och efter jobbet. Så blev det.
Det märkliga var, att detta lilla lamm, som jag kallade ‘Peggy’ bara kom när jag senare på försommaren ropade på henne där hon fanns i den stora skocken får. Mina lumparkompisar försökt härma min röst så gott de kunde – och jag kunde inte höra någon skillnad – men Peggy lösgjorde sig aldrig ur fårhopen. Men om jag ropade ‘Peggy!’, då kom hon direkt, som skjuten ur en kanon.

‘Fåren lyssnar till hans röst,’ sade Jesus (Joh 10:3), när han talade om den gode herden.
Ibland behövs det lite ‘verklighetsförankring’ för att man skall förstå bibelordet. Min erfarenhet hjälpte mig att förstå vad Jesus menade. Det blev på något sätt inpräglat i mig.

Något år senare var jag på ett möte i Nalenpalatset, där en indonesisk förkunnare talade. Han hade enligt vad det sades varit med om att se döda väckas till liv i den väckelserörelse som där gått fram. Själv tonade han ned det hela, och framhöll sina vänner i teamet; han hade mest stått bredvid och sett på – så av hans ödmjukhet att döma hade han varit med om något stort. Kanske var det den attityden som tilltalade mig.
Mot slutet av mötet blev det tillfälle att gå fram för förbön, och jag gjorde det. ‘Vad vill du?’ frågade han mig. Jag kommer ärligt inte ihåg hur jag exakt svarade, men hans svar minns jag väl: ‘Fåren hör Herdens röst,’ sade han bara och såg mig stint i ögonen. Jag tog det som en bekräftelse, vilket det också var, men också som en varning: spring inte runt och lyssna på människor.

Hur vet vi om och när andliga ledare leder oss rätt och inte fel? Hur vet vi att de inte är ulvar i fårakläder (för att byta metafor)? Hur vet vi att de leder oss till ‘livets vattenkällor’ och till ‘gröna betesängar’ och inte bara är ‘lejda’ och arbetar för lönen och flyr när faran kommer?
‘Fåren hör Herdens röst.’

Det handlar alltså om att inte förlita sig på människor, utan att i allt förlita sig på Herren;
att i allt det människor säger lyssna efter om vi i vad de säger hör Herrens/Herdens röst.

Leave a Reply

Your email address will not be published.