Inkarnationen, del 16: VEM blev människa?

Vi talar om Inkarnationen, av Latinets in + carne ‘i + köttet’.
Det har handlat om Guds människoblivande, den fullständiga uppfyllelsen av Immanuelsprofetian i Jesaja 7:14: “Därför skall Herren själv ge er ett teckan: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon skall ge honom namnet Immanuel” (SvFB15)

I Matteus evangelium berättas hur Josef, trolovad (rätt mycket starkare då i den kulturen än förlovad nu, men utan sexuellt samliv) med Maria, och bestört över att hon var havande tänkte avsluta relationen. Då uppenbarar sig en Herrens ängel (mäktigt andligt väsen) för honom och säger: “Josef, Davids son! Var inte rädd för att ta till dig Maria som din hustru, för barnet i henne har blivit till genom den helige Ande. Hon skall föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus, för han skall frälsa sitt folk från deras synder” Och Matteus tillägger: “Allt detta hände för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: ‘Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och man skall ge honom namnet Immanuel. Det betyder:Gud med oss” Matt 1:19-22 (SvFB15).

Vi ser tillsvidare bort ifrån att Josef får befallningen att kalla pojken som skulle födas för ‘Jesus’ och Matteus’ kommentar att detta var en uppfyllelse av namnet ‘Immanuel’ (Immanuel betyder ‘med-oss-Gud’ och Jesus betyder ‘frälsare/frälsning’: när Gud kom bland oss kom han inte på sight-seeing som en åskådare utan för att rädda från synden och dess konsekvenser; på detta sätt hänger de båda namnet absolut samman.

Hittills på denna blogg har jag försökt hävda (påstå och försvara) sanningen om Guds människoblivande gentemot dem, och de trender i tiden, som försöker försvaga, eller ifrågasätta eller förneka detta för den kristna tron absolut grundläggande faktum.
Men om vi nu riktar blicken mot inkarnationen självt, och har godtagit dess sanning, VEM är det som blir människa (jag skriver ‘människa’ och inte ‘kött’, för det senare är en teknisk term på såväl hebreiska som grekiska; den betyder långt mer än bara ‘kropp’ och dessutom leder det svenska ordet in i charkuteributiken…)

Vi kan svara med Nya testamentets mest kända vers:
“Så älskade Gud världen
att han utgav sin enfödde Son,
för att var och en som tror på honom
inte skall gå förlorad, utan
ha evigt liv.

Det är alltså Sonen som blir människa.

Och så fort vi bekänner detta, har vi genast öppnat dörren till patristiken (den tidiga kyrkohistoriens lärosamtal /’lärostrider’): till Kristologin (Jesus som sann Gud och sann människa) och till Trinitetsläran (En enhetlig Gud i tre personer: Fader, Son och Ande). Och eftersom ‘Immanuel’ kallas ‘Jesus’ har vi samtidigt öppnat dörren till Försoningsläran.
Från detta finns ingen återvändo.


Leave a Reply

Your email address will not be published.