Göran Skytte var vänster tidigare och vet vad uttrycket ‘en nyttig idiot’ stod för under kalla krigets tid.  Detta var bl.a. de fredsivrare i väst som motsatte sig alla rustningar och så ‘gjorde jobbet’ åt de totalitära “fredsälskande” diktaturerna i öst.  De var ‘nyttiga’ i propagandasyfte, men ‘idioter’ som trodde på talet om fred och samförstånd; kommunismen syftade till världsherravälde men maskerade detta.

Detta är en hård jämförelse, men Skytte var en tuff journalist och förstår metaforen: är han nu själv ‘en nyttig idiot’?

I sin gästkrönika i Dagen 2014-04-11 “Göran Skytte: Både lovsång och rökelse,” pläderar han för fred i kristna sammanhang under devisen ‘Olikhet är inte en fattigdom utan en rikedom’.  Jag skriver gärna under på det.
Men vad menar vi med uttrycket?  Och hur skulle man kunna ta reda på det?

Skytte själv har en genomgripande frälsningsupplevelse och har upplevt Guds under på mer påtagliga sätt än de flesta, och når även ut med det kristna budskapet längre än de flesta kyrkor.
Han ‘har förblivit’ i Svenska Kyrkan eftersom han lärt sig att inga fullkomliga kyrkor finns; dock är han medlem i Ekumeniska Kommuniteten på Bjärka-Säby, aktuell i dagarna.  Där upplever han såväl “lovsång som rökelse” och varm kristen gemenskap.

Han skriver:  “Jag tror inte alls vi behöver en enad och tydlig kristenhet i meningen en enda kyrka med ett enda uniformt budskap.  Däremot behöver vi mera öppenhet och respekt för att vi kristna har olika historia och teologi … Inomkristen fred är i dag den kanske snabbast växande trenden inom Kristi kyrka internationellt sett … I all enkelhet föreslår jag att vi kanske bör försöka lära oss något av detta … Vi är olika. Vi bör fortsätta att vara olika. Olikhet är inte en fattigdom utan en rikedom.”

Bra, mycket bra.  Och ändå: ‘en nyttig idiot’?

De ‘historiska kyrkorna’, med den romersk-katolska främst och andra i väst som något blekare efterapningar har nämligen totalitetanspråk, precis som diktaturerna i öst under kalla krigets tid.
I dessa kyrkor är det nämligen bara och endast  prästerskap, underställt biskopar i apostolisk succession, som kan utföra nådesförmedlande (sakramentella) handlingar som dop och nattvard (‘mässa’, ‘eukaristi’ för att prata Bjärka-Säby-språk).

Vi kristna som inte tror på detta sätt förstår inte vårt eget bästa; vi är vilseförda får i bästa fall.
På den tiden när kyrkan hade statlig makt kunde kyrkan i  Kristi kärlek söka rädda sådana som oss genom inkvisition och tortyr. (Nej, jag raljerar inte och är inte ironisk: man trodde verkligen man tjänade Gud; teologin var obevekligen sådan.)

Så: är Göran Skytte ‘en nyttig idiot’?  Jag vill inte tro det.

Men han behöver ta sig en liten, eller kanske större?, funderare över den kristna enhet han upplever: säg att han själv inte vore så strategiskt placerad som han är genom att förbli i Svenska kyrkan, utan med i något annat och mindre samfund; och med i ett annat nätverk utan den stora goodwill som Bjärka-Säby-kommuniteten har: skulle han då ha en sådan plattform för sin tjänst?  Farlig tanke.

Kanske skulle han erfara, att toleransen mot oliktänkande, sedd från ett mindre etablerat perspektiv, inte är så stor som den han nu upplever?
Kanske skulle han uppleva att detta att prisa olikheten som rikedom i ett sammanhang av prestige och makt är något annat än i en ställning av fattigdom på maktens medel?

Göran Skytte är själv ingen maktmänniska, och han har hyllat olikheten som en tillgång.  Han pläderar för öppenhet och respekt. Han menar att vi inte alls behöver en enda tydlig kyrka med uniformt budskap.

Jag hoppas och vill bedja för att Skytte får nåd att stå fast i en sådan attityd (“vi kristna har olika historia och teologi. Vi måste lära oss mer, skaffa mera kunskap, vara mera rädda om varandra”) och dessutom inte endast hylla olikheten, utan även hävda rätten till den.   Det lär komma att kosta på, som det alltid gör när man inte låter sig utnyttjas av makten, utan i stället delar underifrånperspektivet.

Jesus var aldrig någon ‘nyttig idiot’, och hans lärjungar skall inte vara det heller, utan i stället representera det annorlunda Rike som kommer.