– När Jesus hänger på korset så ropar han ju: ”Det är fullbordat!” Johannes Ev. 19. Då måste det väl vara så. Står det inte också i 2 Korintherbrevet 5: ”det gamla är förbi, något nytt har kommit.” Så har han väl då fullbordat allt det gamla och att vi kan lämna det?

– Svar: han har inte gjort det. Det finns en del kvar och det är upp till dig att fixa det. Och för att klara av det behöver du läsa den Hebreiska Bibeln (annat ord för Gamla testamentet).

Jaha, så du tror alltså inte att Jesus fullbordat allt? Är inte det lite heretiskt?
– Ja och Nej, som vanligt. Jesus har förstås fullbordat allt för att Gud i kraft av detta skall kunna, med sin helighet i behåll så att säga, rättfärdiga oss. Rättfärdiggörelsen är en sorts deklaration, en förklaring angående oss, och som vi kan ta emot.

– Jaha, och Nej-delen då?
– Den gäller vår helgelse, dvs hur vi skall kunna bli som Jesus och handlar alltså om oss som lärjungar, eller med andra ord: vår efterföljelse.

– Och den skulle Jesus alltså då inte fullbordat?
– Ja och Nej igen. När vi skall bli lika Jesus, så handlar det inte om att vi skall försöka, utan om att Jesus’ liv skall ta gestalt i oss. Och det livet är förstås färdigt och fullbordat.

– Men Nej-delen?
– Ja, våra liv är ju inte färdiga, fullbordade, eller hur? Det finns förstås goda förutsättningar: Paulus skriver i Filipperbrevet 1:6 att han är övertygade om att Gud som börjat ett gott verk i dem också skall fullborda det. Men sen skriver han en mängd förmaningar i resten av brevet; en sorts förutsättningar för att det skall bli så.
– Men nu talar du ju om Filipperbrevet, det finns ju i Nya testamentet. Var det inte meningen att det här skulle handla om varför man skall läsa Gamla testamentet om nu Jesus redan fullbordat allt?
– Så sant. Men det finns alltså en stor parallell mellan GT och NT när det gäller Guds frälsningshandlande. Du vet väl att Jesus och Moses pratade om det?
– Vänta nu…

– På ’Förklaringsberget’ i Lukas 9:31. Där står det: ”… de talade om hans (Jesus’) uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem.” Du vet ju att ‘uttåg’ heter på grekiska exodus och det är just vad det står här i den grekiska grundtexten. ’Exodus’ är ju framförallt beteckningen på ’Uttåget ur Egypten’ som Mose ledde. Så Jesus och Moses talade om deras respektive uttåg: ur Egypten och ur världen; intressant eller hur?
– Ja, kanske det, men förklara mer…
– Jo, när israeliterna (jag säger det i stället för ’Israels barn’ för det låter lite som Dagis) väl hade kommit över på andra sidan havet, så var det hela inte slut – lika lite som när vi kommit till tro på Jesus (och enligt min tro, låtit döpa oss) så är det inte heller slutet på storyn.
– Näe…

– De skulle ju inte stanna där i Sinais öken. Det var inte Guds avsikt. Han hade ett Land i beredskap åt dem. På samma sätt med oss: när vi har blivit frälsta (kommit till tro på Jesus) så har Gud en framtid för oss, var och en. Ett gott liv i betydelsen icke-destruktivt, och en uppgift att tjäna i.
– Jag förstår… men säg mer om hur det hänger samman med GT!
– Om vi tittar igen på det som vi började samtala om, alltså att Jesus redan fullbordat allt, så står det så här i Matteus 5: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla Bibel2000 (/fullborda, Folkbibeln).”

– Jamen, då har han väl fullbordat eller uppfyllt GT, för det handlar väl om ’lagen och profeterna’? Eller hur!
– Sakta i backarna! Du kan inte ta ett ord som ’uppfylla/fullborda’ och använda det hur du vill, du måste se på sammanhanget!

– Försöker du slingra dig nu…?
– Faktiskt inte. Kolla fortsättningen i Matteus 5: ”den som upphäver ett enda av buden … men den som handlar och undervisar efter dem…” När Jesus på korset ropar att det är fullbordat gäller det hans egen frälsningsgärning för alla; här talar han om hur denna frälsning skall levas ut.
– Buden… är det Tio Guds bud? Menar du att Jesus menar att vi skall hålla dem fastän han uppfyllt dem?
– Ja, men mer än så, för om du läser fortsättningen på fortsättningen i Matteus 5, så ser du att Jesus närmast radikaliserar betydelsen av buden. Och läser du fortsättningen på fortsättningen på fortsättningen så ser du hur Paulus listar vad det inte innebär att leva enligt buden enligt Jesus’ tolkning, t.ex. ’köttets gärningar’ i Galaterbrevet 5.
– Mycke på en gång! Jag blir trött… Men GT, var det inte det vi skulle tala om?

– Samma för dem. När israeliterna knatat omkring i öknen en väldans massa år var det till slut dags för dem att komma in i Landet. Då kör Mose hela undervisningen i repris. Det är det som 5 Mosebok handlar om. Där är det en hel del förmaningar, ungefär som Paulus gör i Nya testamentet, som avser när vi kommit ’in i Landet’ dvs i Kristus och livet/uppgiften han berett.

– Och?
– Sanningen är, att vi glömmer och behöver ständigt påminnas. Tanken är, att vi skall ’vandra i ljuset’ och leva i ’det nya budet: kärleken’ som Johannes skriver om i början av sitt Första brev. Men det finns en koll också, i kap 5: om vi älskar Gud håller vi hans bud. Och Paulus liknar vår vandring vid israeliternas i 1 Korintherbrevet 10.
Om vi finner oss tillrätta i Nya testamentet, dvs inser att vi inte är ’färdiga’, kommer vi att läsa GT.
Hur skulle vi kunna låta bli?

© Bo Krister Ljungberg

Så läs alltså GT! Gör det nu! HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!
Alltså ‘Lätt läsning om tunga ting’, som jag skrev som introduktion till denna lilla serie. Och nu skall jag som sagt inte störa…