Var finns längtan, var finns förväntan?

Man kan längta efter något på ett diffust sätt, utan att riktigt ha klart för sig vad det är.  Kanske bara att allt skall bli annorlunda, förändras i största allmänhet, en sorts leda eller tristess som man vill skall utbytas mot något som känns mer uppiggande eller fräschare.En sådan längtan har egentligen inga ramar utan kan driva iväg lite hursomhelst.  Ofta blir känslan det som styr, och då blir man manipulerbar, och det är farligt.

Längan behöver kompletteras med förväntan. Och när man förväntar något har man ofta en klar bild av vad det är. Jag tänker mig att Bibelns beskrivning av Gud: Hans egenskaper och personlighet; Hans löften och utfästelser, kan vara en god grund för sund förväntan.  Det verkar till och med som att Jesus uppmuntrade till sådant: “om ni förblir i mig och mina ord förblir i er, bed om vad ni vill och ni skall få det.” Joh 15:7; en löftesbaserad förväntan.

Men jag tror även att Bibelns löften inte blir till en förväntan om de inte kombineras med just längtan.  Då kan beskrivningar av Gud och Hans löften till oss glida ned till enbart teoretiska försanthållanden, något man kan ha distans till och förhålla sig passiv inför; Gud på sin kant och jag på min.

Så, var finns kombinationen av längtan och förväntan?

2 thoughts on “Var finns längtan, var finns förväntan?

  1. Tankarna kring dynamiken mellan längtan och förväntan är mycket intressanta. Ursprungligen antar jag att det fanns ett viss mått av längtan i uttrycket ‘förväntan’, annars skulle det bara vara ‘väntan’.

    Förväntan baseras kanske på det vi vet skall komma medan längtan föds ur ett tomrum eller behov. Detta tomrum – längtan – blir ju dock lätt ett vakuum som kan suga in allt möjligt för att fyllas. I brist på avsiktlighet kan det som du skriver kanske ofta handla om dåliga saker. Tomrummet är ju format på ett särskilt sätt och kräver också något av ändamålsenlig form.

    ‘Jesus is the answer’ – är sant. Och ändamålsenligheten handlar kanske för redan kristna främst om en viss aspekt av det så oändligt mångfasetterade Evangeliet något vi behöver få upp ögonen för på nytt.

    1. Redan Augustinus skriver att vårt hjärta är oroligt tills det finner frid i Gud. Jag tror vår skapelse till Guds avbild borgar för att vacuumet redan är format som det goda svaret.
      Sedan är frågan var man hamnar om man försöker översätta ‘längtan’ tillbaka till Bibelns språk och uttryck. Det finns förstås en ond lidelse, en passion för sådant som inte är mänskligt avsett. Den är nog rätt tyst till sin karaktär, mer kvidande och dov än öppen och glad.
      Jag tror däremot den goda längtan ger uttryck och handlar, dvs talar, som psalmisten t.ex. i Psalmerna 84 och 42 i klagan, lovsång, bön, tillbedjan; bombarderar Gud med längtansuttryck. Och jag tror att för Honom är det ljuv musik, eftersom det vittnar om en förväntan.

Leave a Reply

Your email address will not be published.