Omvändelse som möjlighet

Är det svårt att tro?
Omöjligt skulle jag säga.

Vi kan inte producera tro i oss själva. “Kött och blod (människans naturliga varelse) kan inte ärva Guds rike, sade Jesus till Nikodemus. Människan måste bli född på nytt, “av vatten och ande.”

Är att tro då ett vågspel, ett öde, något som bara drabbar vissa, bara förbehållet några med religiös läggning, ett hopp ut i mörkret mot det okända för de modiga, ett flyktsätt för svagsinta, en andlig bingolottovinst; kort sagt något helt okontrollerbart?

Det hela handlar om vad tro är. Tro är ingen färdighet i sig. Tro relateras alltid till något, och i andlig, biblisk mening till Gud, och om Han är trovärdig, pålitbar, vilket Han är.

Det är här OMVÄNDELSE kommer in i bilden.
Vi måste alltså i grunden omvända oss från ett liv i otro (dvs från autonomi och självtillräcklighet) till tro på Någon.
Men denna omvändelse har även med våra sinnen att göra. Därför är kanske en bättre översättning av grekiskans metanoia ‘sinnesändring’, eller kanske ‘eftersinnelse’ eller ‘eftersinning’, för om man skall ‘ändra sinnet’ måste man nog tänka efter före.

Så, när vi tror på Gud tror vi på en Person, med personlighet, med egenskaper och kvalitéer, med karaktär.
Detta är uttryckt i Bibeln, som beskriver Gud och hurudan han är.
Det är har det börjar brännas.

När man närmar sig Gud kan man inte börja tro sådär hursomhelst – och få det fungera, dvs så att man får verklig kontakt med Gud, och att det inte bara handlar om någon inbillning eller självsuggestion.
Man behöver alltså ändra sig till ett annat ‘tänk’; börja acceptera vad Bibeln säger om Gud – och om oss människor.
Det där är inte särskilt lätt, i alla fall inte på djupet och i längden, men möjligt om man omvänder sig och låter Gud genom Jesus vara Herre; den som bestämmer i ens liv.

Omvändelse/sinnesändring/eftersinnande är alltså en möjlighet.
Kan man då omvända sig själv?
I det djupaste teologiska finliret: Nej, för en sådan omvändelse kan inte verkas fram utan medverkan av Den Helige Ande.
Men för alla praktiska behov är Anden utgjuten sedan Pingstdagen över ALLA människor, och därför kan man inte gömma sig undan med att man inte “känner” för det.
Det handlar mer om att bejaka det man egentligen vet mer än väl: att man behöver omvända sig till Gud.

Detta var Johannes Döparens budskap och detta var Jesus’ budskap. Det var också apostlarnas budskap.

Vill du pröva?

Leave a Reply

Your email address will not be published.