Vad såg Gud?

Mikael Karlendal skriver retoriskt i sitt debattartikel “Härmed lämnar jag baptismen” Dagen 2013-12-11:
om den baptistiska läran är korrekt och dopet är vägen in i församlingen så har det, om man tänker konsekvent, inte funnits en kristen församling i Europa på kanske 1 000 år – för alla var ju bara barndöpta!
För mig har detta alltid framstått som absurt. Det är tydligt att Gud har verkat i människor genom hela denna historiska epok och ända fram till vår tid, och att människor under hela denna tid har varit levande kristna och tillhört Hans församling.”

Finns det någon som inte håller med Karlendal i hans påstående i andra stycket?
Ingen?
Kunde just tänka det.  Inte jag heller.

Men vad såg då Gud, när han t.ex. under Medeltiden betraktade människor?  Jag tror Han såg det som Han fortfarande ser: hjärtan. Varhelst det fanns ett botfärdigt sinne och en tro på Jesus frälste Gud människor, precis som idag.  Det var detta som gjorde människor delaktiga av nåden att vara en del av Församlingen, Kristi Kropp.

Lika litet som när det gällde Jerusalems tempel, initierat av Gud, och att israeliterna inte kunde åberopa dess existens som tecken på att Gud var med dem, lika litet kan vi kristna göra det med avseende på dopet, hur och när vi än blivit döpta.  Gud är fri.   Som Han var, är Han.

För all sakramentalism, allt institutionaliserat ämbetstänkande,  är naturligtvis detta farligt.
Om inte Kyrkan kunde kontrollera gudstillhörigheten då, så kan den (i vilken samfundstappning den än uppträder) inte göra det nu heller.
Och då, skrämmande tanke, kan man som kristen ledare inte bete sig hursomhelst, inte ens där ‘ändamålet helgar medlen i nitälskan för Guds sak’, och ändå tro att Gud fullkomligt står bakom.

Å andra sidan: “Gud ser mig.”  Befriande tanke!

(Detta skrivet utan någon som helst hänsyftning på Mikael Karlendal som person; det gäller att vara övertydlig numera… )

Leave a Reply

Your email address will not be published.