– När Jesus hänger på korset så ropar han ju: ”Det är fullbordat!” Johannes Ev. 19. Då måste det väl vara så. Står det inte också i 2 Korintherbrevet 5: ”det gamla är förbi, något nytt har kommit.” Så har han väl då fullbordat allt det gamla och att vi kan lämna det?

– Svar: han har inte gjort det. Det finns en del kvar och det är upp till dig att fixa det. Och för att klara av det behöver du läsa den Hebreiska Bibeln (annat ord för Gamla testamentet).

Jaha, så du tror alltså inte att Jesus fullbordat allt? Är inte det lite heretiskt?
– Ja och Nej, som vanligt. Jesus har förstås fullbordat allt för att Gud i kraft av detta skall kunna, med sin helighet i behåll så att säga, rättfärdiga oss. Rättfärdiggörelsen är en sorts deklaration, en förklaring angående oss, och som vi kan ta emot.

– Jaha, och Nej-delen då?
– Den gäller vår helgelse, dvs hur vi skall kunna bli som Jesus och handlar alltså om oss som lärjungar, eller med andra ord: vår efterföljelse.

– Och den skulle Jesus alltså då inte fullbordat?
– Ja och Nej igen. När vi skall bli lika Jesus, så handlar det inte om att vi skall försöka, utan om att Jesus’ liv skall ta gestalt i oss. Och det livet är förstås färdigt och fullbordat.

– Men Nej-delen?
– Ja, våra liv är ju inte färdiga, fullbordade, eller hur? Det finns förstås goda förutsättningar: Paulus skriver i Filipperbrevet 1:6 att han är övertygade om att Gud som börjat ett gott verk i dem också skall fullborda det. Men sen skriver han en mängd förmaningar i resten av brevet; en sorts förutsättningar för att det skall bli så.
– Men nu talar du ju om Filipperbrevet, det finns ju i Nya testamentet. Var det inte meningen att det här skulle handla om varför man skall läsa Gamla testamentet om nu Jesus redan fullbordat allt?
– Så sant. Men det finns alltså en stor parallell mellan GT och NT när det gäller Guds frälsningshandlande. Du vet väl att Jesus och Moses pratade om det?
– Vänta nu…

– På ’Förklaringsberget’ i Lukas 9:31. Där står det: ”… de talade om hans (Jesus’) uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem.” Du vet ju att ‘uttåg’ heter på grekiska exodus och det är just vad det står här i den grekiska grundtexten. ’Exodus’ är ju framförallt beteckningen på ’Uttåget ur Egypten’ som Mose ledde. Så Jesus och Moses talade om deras respektive uttåg: ur Egypten och ur världen; intressant eller hur?
– Ja, kanske det, men förklara mer…
– Jo, när israeliterna (jag säger det i stället för ’Israels barn’ för det låter lite som Dagis) väl hade kommit över på andra sidan havet, så var det hela inte slut – lika lite som när vi kommit till tro på Jesus (och enligt min tro, låtit döpa oss) så är det inte heller slutet på storyn.
– Näe…

– De skulle ju inte stanna där i Sinais öken. Det var inte Guds avsikt. Han hade ett Land i beredskap åt dem. På samma sätt med oss: när vi har blivit frälsta (kommit till tro på Jesus) så har Gud en framtid för oss, var och en. Ett gott liv i betydelsen icke-destruktivt, och en uppgift att tjäna i.
– Jag förstår… men säg mer om hur det hänger samman med GT!
– Om vi tittar igen på det som vi började samtala om, alltså att Jesus redan fullbordat allt, så står det så här i Matteus 5: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla Bibel2000 (/fullborda, Folkbibeln).”

– Jamen, då har han väl fullbordat eller uppfyllt GT, för det handlar väl om ’lagen och profeterna’? Eller hur!
– Sakta i backarna! Du kan inte ta ett ord som ’uppfylla/fullborda’ och använda det hur du vill, du måste se på sammanhanget!

– Försöker du slingra dig nu…?
– Faktiskt inte. Kolla fortsättningen i Matteus 5: ”den som upphäver ett enda av buden … men den som handlar och undervisar efter dem…” När Jesus på korset ropar att det är fullbordat gäller det hans egen frälsningsgärning för alla; här talar han om hur denna frälsning skall levas ut.
– Buden… är det Tio Guds bud? Menar du att Jesus menar att vi skall hålla dem fastän han uppfyllt dem?
– Ja, men mer än så, för om du läser fortsättningen på fortsättningen i Matteus 5, så ser du att Jesus närmast radikaliserar betydelsen av buden. Och läser du fortsättningen på fortsättningen på fortsättningen så ser du hur Paulus listar vad det inte innebär att leva enligt buden enligt Jesus’ tolkning, t.ex. ’köttets gärningar’ i Galaterbrevet 5.
– Mycke på en gång! Jag blir trött… Men GT, var det inte det vi skulle tala om?

– Samma för dem. När israeliterna knatat omkring i öknen en väldans massa år var det till slut dags för dem att komma in i Landet. Då kör Mose hela undervisningen i repris. Det är det som 5 Mosebok handlar om. Där är det en hel del förmaningar, ungefär som Paulus gör i Nya testamentet, som avser när vi kommit ’in i Landet’ dvs i Kristus och livet/uppgiften han berett.

– Och?
– Sanningen är, att vi glömmer och behöver ständigt påminnas. Tanken är, att vi skall ’vandra i ljuset’ och leva i ’det nya budet: kärleken’ som Johannes skriver om i början av sitt Första brev. Men det finns en koll också, i kap 5: om vi älskar Gud håller vi hans bud. Och Paulus liknar vår vandring vid israeliternas i 1 Korintherbrevet 10.
Om vi finner oss tillrätta i Nya testamentet, dvs inser att vi inte är ’färdiga’, kommer vi att läsa GT.
Hur skulle vi kunna låta bli?

© Bo Krister Ljungberg

Så läs alltså GT! Gör det nu! HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!
Alltså ‘Lätt läsning om tunga ting’, som jag skrev som introduktion till denna lilla serie. Och nu skall jag som sagt inte störa…

Varför förstår de som bor i städer inte Bibeln?
Häpp! Kränkt?
OK, förklaring:
På vår tomt har vi två fläderbuskar (? = Wikipedia!). Den ena planterade jag för tretton år sidan, den andra för tre.
Den ena håller på att torka och vissna, den andra växer så det knakar. Man kan ju undra varför denna skillnad?
Den ena står på en plats där det tydligen (har jag förstått senare) finns berggrund under; där den andra står (har jag insett) har folk tippat jord sedan länge. Den ena har aldrig givit mer än några få blommor, den andra blommade så rikt förra året, att jag har hopp om att vi kan göra saft på årets blommor.
Jordmån alltså, dvs hur mycket jord som finns under en växt, dvs där rötterna är. Det är ju rötterna som tar upp näring.

Tillämpning:
Tag en Bibel (nej, det går inte med en mobil-app, du måste ha en sån där bok du vet) och slå upp den precis där Gamla testamentet slutar och där Nya testamentet börjar. Lägg den på bordet framför dig. Vad ser du?
Den ena delen är tjockare än den andra, eller hur? Rätt mycket tjockare, förvånandsvärt mycket tjockare.
Du förstår, eller hur?

Jag växte också upp i en stad, men min mammas släkt var bönder. Hursomhelst: när vi bodde i Stockholm (och det är väl stad så det räcker; den enda i Sverige säger en del…) hyrde jag en kolonilott, dvs en liten åker på tio gånger tio meter, dvs hundra kvadrat. Där lärde jag mig en del om odling.
– Men vänta nu! Du snackar om odling och bönder, och verkar inte helt leva i nuet, fast du tydligen ’bott i Stan’. Är det inte en annan tid nu? Men man hajar ju att du på något sätt vill få en att läsa Gamla testamentet; det är väl det den här artikelserien går ut på… Räcker det inte med att läsa i Nya Testamentet?
– Jovisst, gör det! Gör det, läs bara NT!
– Verkligen, tycker du som GT-lärare det?
– Absolut. Men läs noggrannt!
– OK! Var det allt?
– Ja, glöm bara inte länkarna i texten.
– Länkarna?
– Ja, du surfar väl på Nätet?
– Klart … aha!, så du menar att hänvisningarna till GT i NT är som länkar på Nätet … man anade nog att du hade något sorts ess i rockärmen … så det räcker alltså inte med att läsa NT då i alla fall?
– Jodå, så länge du bara fattar. Läs du bara endast NT, tills dess att börjar uppstå frågor. Och då kan du fundera över vart du skall vända dig för att få svar, och varför.
– Vart man skall vända sig? Frågor är väl frågor och svar är väl svar! Vaddå vända sig?
– Ja, till exempel till GT – för du har väl inte något emot att läsa GT?
– Jamen, nu talar vi väl i cirklar!
– Ja, kanske. Men om du får frågor när du läser NT och om svaren finns i GT?
– Och varför skulle svaren finnas just där?
– Jo, därför att de som skrev Nya testamentet hela tiden hade GT i bakhuvudet och hänvisade till det som står där. Man kan säga att NT har sina rötter i GT. Det är dit länkarna hänvisar, om du som inte har skit mellan naglarna förstår hur jag menar.
– Alltså …
– Jo, man kan ofta inte förstå en text om man inte vet vad den syftar på. Ännu mer så för vårt förhållande till Bibeln. Du kommer ihåg Jesus’ liknelse om såningsmannen, eller hur?, hur en del utsäde föll på vägen där det inte fanns någon jordmån alls och fåglarna pickade upp det, och en del på stengrund där jordlagret var så tunt att utsädet torkade ut och det inte blev någon växt. På samma sätt med vår tro. Om vi bara nöjer oss med Nya testamentet kommer vår tros rötter att böja av uppåt i sitt sökande efter näring. Du blir uttorkad som i liknelsen om stengrunden, eller så kommer djävulens fåglar att picka upp trosfröna i ditt liv.
– Jamen, allt detta snack om bönder och jordbruk! Det finns väl snabbköp!
– Sorry, men Guds rike är organiskt, det vill säga det har med växtriket att göra. Därför kan det genuint vara svårt för stadsbor att förstå Bibeln, både detta att det behövs rötter om växter skall kunna utvecklas och att det kristna livet handlar om växt och inte om att dra ett plastkort och gå hem med en påse morötter från SevenEleven en sen kväll.
– Så du menar alltså att man skall flytta ut på landet då?
– Nja-ej, det är ju inte riktigt det vi talar om, även om jag inte tror det skadar att ta en titt ut i det gröna ibland, så att inte detta med växt blir en teori. Det finns ju parker, förresten.
Men jag tror du hajar poängen även om du bor i stan: skall du växa i tron behöver du rötter. Bästa och djupaste jorden finns i Gamla testamentet. Det tyckte Jesus och lärjungarna. Gör en ’like’ och häng på!

© Bo Krister Ljungberg

HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det? Allt växer på sommaren. Varför inte Du också?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!

Vi lever i nuet!
NU.
Men: häpp!, så finns det inte mer.
Vi försöker igen:
NU!
Borta. Igen.
Du kan försöka hur många gånger du vill, det blir likadant hela tiden. Så fort vi försöker titta på nuet så är det borta.
Hur långt är Nu? En sekund? En timme? Så länge en upplevelse varar? Finns nuet i ett minne?
Jättesvåra frågor. Filosofer har grubblat sig trötta över mindre.

Allting är historia egentligen, i meningen av ett nu som har passerats, eller flutit förbi; hur du vill se det.
Så framtiden är också historia, eller: kommer att bli. Kanske kan man tala om Framtida historia? Troligen.

Är Bibeln historia. Visst.
Bibeln är historia på det viset att Gud verkat i den. Jaha, det där har man hört förut.
Jo, men tänk så här: verkligheten finns i Nuet, eller hur? Och Nuet är snart historia, det var vi ju överens om. Så Gud har alltså verkat i den verklighet som blev historia, precis som vår verklighet blir det.

Och vad består då verkligheten av? Rum och tid. Tänk bort rummet, alltså geografi, längd, bredd, höjd, utsträckning, och vad blir kvar? Inga maskrosor, inga fjärilar, inga elefanter, inga människor. Tänk bort tiden: det går knappast, för då försvinner ju Nuet, som aldrig är statiskt likadant, utan snart blir historia också. (Kolla bara på gamla foton av dig själv.)
Skall man ha verklighet måste den finnas någonstans och hela tiden förändras. Märkligt. Mäktigt.

Vad är nu det största som hänt i historien? Det måste vara när Gud själv klev in i den och blev människa, det som kallas Inkarnationen: Maria blev havande av helig Ande och födde en son, som också var Gud: Jesus. Hur skall man kunna ta till sig detta och förstå det?

Det blir lite svårt om man helt plötsligt skall ta sig till med att tro detta, i Lukas 1 i Nya testamentet. Man behöver liksom lite träning på det där med att Gud blandar sig i, eller bryr sig om på ett aktivt sätt, eller gör under, eller kalla det vad du vill: men att Gud har med verkligheten att göra.

Och nu är Gamla testamentet historia med Gud inblandad.
Gamla testamentet påstår enorma saker om Gud, som till exempel att han har skapat Allting. Vad gör man med ett sådant påstående? Kan det bevisas? T.ex. någon journalist eller TV-team som var där med en handheld ”alltmedan morgonstjärnorna jublade” som det står i någon Psalm. Faller på sin egen orimlighet, eller hur? Nästan fånigt att tänka så också.
Och detta med att två miljoner plus israeliter knatade omkring i Sinai öken i fyrtio år efter att ha gått genom ett hav där vattnet stått som väggar på bägge sidor. Hur sannolikt? På en skala?
Tag sedan alla profeterna som påstod sig ha budskap från Gud till Israel. Bara en sån sak: att Gud skulle ha synpunkter på hur de levde, och att beroende på om de lyssnade och lydde eller inte så blev det bra eller dåligt, typ deportationen till Babylonien.
Och sedan Guds ingripande i historien så att den förste persiske (iranske) ledaren plötsligt bestämde sig för att judarna skull få återvända till Israel, och att de lyckades med det trots fiender och faror, därför att Gud var med dem i verkligheten, det som nu är historia.

Hur skall man kunna tro på detta med att Gud blev människa om inte därför att man tränats i att tro på att Gud verkar i historien? Annars blir det lite som att hoppa in i rinken i Svenska Hockey Ligan utan att först ha lärt sig åka skridskor. Tacklingarna och passningarna sitter inte liksom, då.
Vad är el egentligen? Vet du att du skulle kunna gå armgång på stålvajrarna i en 16.000 volts järnvägskontaktledning utan att det skulle skada dig? Det är om du samtidigt som du håller i en högspänd elledning (eller en svagare med för den delen) också har kontakt med jord som det blir business på allvar.
Du förstår jämförelsen, eller hur?
Du kan läsa kristen litteratur hur mycket som helst och det kan förbli teorier för dig, men om den Helige Ande får redskap att förankra din gudstro i historien, i verkligheten; det är då kraften finns där för att förvandla dig, i din verklighet, och verkligheten omkring dig också. Sedan kan då kika tillbaka på din historia och säga: där verkade Gud! Där gjorde Gud något. Där grep han in.
Kraften finns i historien, eller i verkligheten som snart blir historia. Därför bör du läsa Gamla testamentet. Det är ju den Helige Ande som uppenbarat för författarna vad som hänt och hur Gud var inblandad i det, samme Helige Ande som kom över Maria så att hon blev havande och födde Jesus, som var både Gud och människa, samtidigt.
I honom och hans historia finns den verkliga kraften och han sitter i framtiden och väntar på oss. Undertiden ber Jesus för oss, för det han var, det är han.

Kraften finns i historien, mötesplatsen för Gud och människa. Det finns mycket verklighet i Gamla testamentet. Träna dig att tro där. Gud hjälper dig. Det blir lättare att möta verkligheten omkring dig då.

© Bo Krister Ljungberg

HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!

Varför tog inte Paulus fram det definitiva argumentet för att få folk att tro på Jesus? Varför sade han inte: ”Skit i GT! Det är ju något Nytt som kommit!”
Käre/a fromma läsare: om du tycker mitt språkbruk är för vågat, då tycker jag du skall läsa Bibeln lite noggrannare, t.ex. Galaterbrevet.
Framför allt tycker jag du skall fundera över om du själv inte har just den teologin, eller kanske inte teologin, men teo-praktiken, för om du inte läser Gamla testamentet, så måste du ju faktiskt tänka ungefär så.

När vi läser en text, och Bibeln är inget undantag, så kommer vi till den med en hel del föreställningar redan. Det är inte så att vi är någon sorts tom tavla, som det genom själva läsningen hamnar text på, som vi sedan kan citera. Människan fungerar inte på det sättet.

Och om du är kristen, så har du antagligen hört en hel del predikningar redan. Du har fått klart för dig att det där med Jesus är viktigast. Du har också förstått att det finns två avdelningar i Bibeln: Gamla testamentet och Nya testamentet. Det står om Jesus i Nya testamentet. Då är det alltså där man skall läsa.
Och gamla grejor är inte bra. Gamla datorer t.ex.; de är för långsamma, och nyligen slutade Microsoft med uppdateringar för operativsystemet XP, vilket innebär att det snart kommer att vara en lätt match för hackers att lusa ned din dator med virus och spionprogram om du inte räddade dig över till Windows 7 eller 8 i tid.
Så det hörs ju redan på namnet: Gamla testamentet.
Och det vet man ju: i Gamla testamentet står det om Lagen, och det vet ju alla att man inte skall bli lagisk, och att Jesus dog för att vi skulle få frälsningen av nåd.

Och så har du alltså blivit teolog, dvs du börjar tänka över det här med Gud!

Och då slår jag vad om att du undrar varför i hela världen det hela inte kunde sägas lite tydligare: alltså att nu är det Jesus vi skall tro på och inte något gammalt som var före honom. Det borde inte vara alltför svårt!

I Galaterbrevet, som jag nämnde om ovan, var det faktiskt så, att en del människor började säga, att dom som inte var judar (alltså: Jesus och alla apostlarna var judar) måste fixa en sak för att bli riktiga judar, alltså skära bort förhuden på sina penisar. Va!!
Det kanske inte var så tokigt som det låter, för Abraham (levde c:a 2000 år före Jesus) fick nämligen denna sed av Gud som tecken på att att han och hans ättlingar tillhörde trons folk. (Och såväl inom judendomen som inom islam praktiseras den på bebispojkar än idag, och är mycket vanlig på förlossningssjukhus i USA av hygieniska skäl; har f.ö. ingenting alls att göra med kvinnlig könsstympning.)
Nu kan vi hoppa över det där med ”att bli riktiga judar” det är en annan story, men så mycket i alla fall, att ”kristendomen” startade som en judisk trosriktning.

OK. Så vad gör då Paulus? Kunde han inte ha varit lite radikalare i sin teologi, och bara sagt som det var: ”strunta i GT och Abraham och omskärelse! Nu är det tro på Jesus som gäller.”

Nej, Paulus var lite listigare (eller hur man nu skall säga) än så.
Han sade så här: OK, ni har läst GT, alltså. Om Abraham. Fint. Låt oss titta på det då.
Och sedan gör han det.
Och då skriver han så här (följande är från Romarbrevet, och det visar bara hur det här med omskärelse var en jättestor grej på den tiden inte bara i Galatien; märkligt, eller hur?!):
”Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren.” (Rom 4:9,10 FB).
Jaha…
Jo, Paulus poäng är detta: det fanns en tendens bland Jesus-troende att bli lagiska (och i det här fallet rörde det sig om en ’baggis’ kan man tycka: omskärelse; men det kanske finns motsvarande ’baggisar’ idag?).
Och vad gör man då? Jo då går man tillbaka till GT och blir radikal!
(Visste du förresten att ’radikal’ betyder att gå till roten med något? Det latinska ordet radix betyder just ’rot’ och därav kommer, via böjningsformer, vårt ’radikal’. Grundbetydelsen är alltstå inte att ha en chockerande uppfattning, utan att gå till botten med saker och ting.)
Så Paulus är faktiskt teologiskt så radikal som man kan bli.
Och vill vi sammanfatta hans tes, kan man säga så här: ’Bli inte lagiskt, för det var de troende inte under GT’s tid heller.’
Kul va?
Det innebär, att om du läser GT på rätt sätt, så kommer du att bli allt annat än lagiskt. Då kommer du att bli en riktigt Jesus-troende lärjunge. Precis som Paulus.

OK. Kör! Vad väntar du på? Börja läs GT! Varför inte läsa om Abraham, 1 Mos 12 och framåt.

© Bo Krister Ljungberg

HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!

Har du också hört några säga: ”Om man bara kunde få se Jesus, då skulle det vara lättare att tro!”
Du har säkert läst eller hört om den där gången när Jesus efter sin uppståndelse gick med två lärjungar på vägen till byn Emmaus. (Det står om det i Lukas 24.)
Det är lite festligt, egentligen! Tänk dig själv: Jesus har uppstått! Vad vore naturligare än att han bara hoppat fram från bakom ett träd och sagt: ”Tjohoo! Här är jag! Uppstånden! Vad var det jag sa!”
Kanske inte, det verkar inte stämma med Bibeln, förstås. Men ändå: om det vore du eller jag? Visst vore det hur vi skulle göra?
Så: varför gör Jesus inte det?
Vi får nog gå till texten och titta efter.

Här har vi alltså två lärjungar till Jesus. Den ene hette Kleopas. Vad den andre hette vet vi inte. De går alltså och pratar om vad som hade hänt i Jerusalem.
Och så dyker det upp en annan person. Nu funkar det inte som i Sverige, typ när man kommer in i en buss och sätter sig så långt ifrån alla andra som möjligt, utan denne främling börjar gå tillsammans med dem. Mellanöstern stil på gemenskap, alltså. Inget konstigt för dem. Och sedan lägger han sig i samtalet också. Får man det? Tydligen där.
Vi vet ju att det är Jesus. Men det vet inte de två andra.
Och sedan är Jesus lite lurig. Eller hur man nu skall säga.
– Vad är det ni två pratar om?, säger han.
Kom igen, han är ju Gud! Han måste ju veta allt! Jesus frågar så, i alla fall. Kanske var han pedagogisk, kanske ett bra sätt att få igång ett samtal? Jag tror det.
– Äh, säger Kleopas. Kommer du direkt från månen? Det vet väl alla vad som har hänt!
Och så Jesus igen: han säger inte: jo, det är klart jag vet, jag var ju liksom huvudpersonen, hrm, hrm, ville liksom bara introducera mig… Utan istället:
– Vaddå hänt?
Och så börjar Kleopas (inga pojkar som får det namnet nuförtiden?; det vore verkligen något eget) berätta och förklara:
– Jo, Jesus, alltså. Du anar inte vilken profet han var! Vilka underverk han utförde. Han var visserligen från Nasaret (Åmål, eller så). Översteprästerna och högsta rådet överlämnade honom till romarna och de korsfäste honom. Och vi som hade tänkt att han skulle befria Israel! Det är tre dagar sedan. Men det underliga är; ja, det är riktigt läskigt, att några av kvinnorna som också följde honom gick till graven i morse. Då var inte hans kropp där! Inte nog med det: de hade sett änglar också, som sagt att han levde! Några av oss gick dit och kollade, och hans kropp var inte i graven. Men det är klart, Jesus själv såg dom inte.

Det är väl nu som Jesus enligt alla rimliga filmmanus skall avslöja sig:
– Okej, grabbar! Bara skojade lite. Det är faktiskt jag själv!
Alltså att han skulle uppenbara sig. Lite sent, och lite omständligt, men ändå.
Uppenbara sig, alltså. Visa sig. Jesus. Det vi längtar efter och vill skulle ske oftare (och inte bara i en berättelse om någon avkrok i något avlägset missonsland i någon by någonstans, utan här i Sverige, så att man kan veta att det är sant på riktigt). Eller hur?
Men istället:
– Ni är allt bra tröga! Fattar ni ingenting? Var det inte nödvändigt att detta skulle ske med Messias?
Och sedan ett bibelstudium. Från Gamla testamentet!

Ett långt bibelstudium medan de går vägen fram. Det är klart, alla tre var judar och hade läst den Hebreiska Bibeln (Gamla testamentet) sedan barnsben och kunde den så gott som utantill (inga datorspel; inga Premier League-matcher, inga På Spåret eller Idol eller Fångarna på fortet eller Let’s Dance som distraherade) så det var lätt att följa med (ungefär lika lätt som att idag räkna upp vilka filmer Leonardo di Caprio senast gjort).
Främlingens, den obekantes, hela poäng verkar vara (och det berättade Kleopas kompis för Lukas senare) hur Skrifterna (Hebreiska bibeln, Gamla testamentet) talade om just Messias.

Fortfarande ingen Uppenbarelse. Fortfarande inte ett ord om att, ”Nä, nu slutar vi leka kurragömma, det är faktiskt jag!”
De går vidare.
Och så kommer de fram till byn Emmaus, dagens Abu Gosh.
Nu då?
Nu är det väl ändå dags för Jesus, främlingen, den obekante, att äntligen säga vem han är?
Men nej: det verkar som att han tänker gå vidare. Och vad hade hänt då?

– Nej, gå inte! Det är ju snart kväll och mörkt!

Och så äter de tillsammans. När den obekante, främligen, ber bordsbönen, dvs tackar Gud som gett dem brödet, DÅ märker de att det ÄR JESUS.
Men i samma ögonblick är han försvunnen.
Så vad säger de då, Kleopas och hans kompis?
– Va häftigt! Jesus har uppenbarat sig för oss! Wow! Wow! Gör de det?
Nej. Det märkliga är, att vad som imponerade på dem var hur deras egna hjärtan blivit tända när han på vägen utlagt och förklarat, man kanske skulle kunna säga: uppenbarat Skrifterna för dem. Är inte det märkligt om man tänker efter? Jag tycker det.
Skulle man kunna dra någon slutsats?

© Bo Krister Ljungberg

Om du dragit en slutsats, så finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT, HÄR.
Till exempel: om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Skulle det hända något med dig då? Jag tror det.
Texterna är också lättlästa (kanske i något neutralare ton än ovan, förstås!).

Lätt läsning om tunga ting?
Vad kan det vara för något?

Ja, lätt läsning förstår man ju, men ‘tunga ting’?
Om vi säger Gamla testamentet. Det låter väl ‘tungt’ på något sätt.
Kan man skriva lätttillgängligt om det?
Jag har bestämt mig för att försöka.

Kommande måndag (i morgon) t.o.m. fredag kommer jag att publicera 5 nyskrivna texter på temat:
Varför angår GT mig?

Dessa texter kommer också att ha länkar till en likaledes lättläst genomgång av samtliga GT:s böcker.
= Sommarläsning?

Varför inte.
(Efter det kommer jag att ta en månads paus i bloggandet.
För att inte störa läsningen, liksom.)