De tre senaste bloggposterna har försökt säga något om sambandet mellan Evangeliet och vår respons, eller konsekvenser i våra liv.

Som alltid uttrycks saker och ting allra bäst i Bibeln självt:

“Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor.
Den fostrar oss
till att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär
och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt
i den tid som nu är.” Titus 2:11,12 (FB)

Vad handlar allt detta om?
Jo, att Bibeln definierar kristet liv.

Borde vi inte acceptera detta?

Omvändelse har ofta haft något negativt över sig: att vända sig bort från ‘världen och synden’; på den tiden då det begov sig från t.ex. ‘dryckenskap och spel’, som fördärvade familjer. Det var på 1800-talet när väckelserörelser drog fram över Sverige. Då var allt förståeligt och rimligt, men jag tror redan på 1900-talet att ‘omvändelsen’ fastnade i för mycket symptom, för mycket yttre; t.ex. ‘dansbaneeländet’ och frågan hur mycket kvinnor fick måla sig och ändå vara kvar i församlingar. Det där har förstås satt sina spår. Omvändelse har fått något ‘yttre’ över sig, och uttrycket har fått en legalistisk klang.

Så, om vi då omvänder oss från detta och i stället ställer frågan:
Till Vad är det vi skall omvända oss?, så tycker jag svaret är alldeles givet: Jesus sammanfattning av Lagen, Mark 12:29-31 (B2000):

Viktigast är detta: Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd, och av hela din kraft. Sedan kommer detta: Du skall älska din nästa som dig själv. Något större bud än dessa finns inte.

Det tycker jag vi skall omvända oss Till.

Andreas Bergström (jag vet inte vem han är, men vore intresserad av att veta) har skrivit en liten ädelsten till artikel som publicerats i tidningen Dagen under rubriken Åsikt, fredagen 21 november, “Finns skillnader mellan män och kvinnor?”

Vad handlar då denna artikel om?
Ja, den ställer frågan om det finns skillnader mellan män och kvinnor och ger en mängd förslag på vart man skulle kunna vända sig för att fråga.
Men läs den! Den är lite rolig också…

Den nämner även att det kanske skulle kunna vara möjligt att vända sig till Bibeln med detta spörsmål.

Vad tror du om det?

Frågan tycks bara bli större och svårare, inte mindre och enklare.

Förra fredagen, 23/11, hade tidningen Dagen ett större reportage av Josefin Lilja, ett ‘dokument’ om nattvarden.
I det står Frälsningsarmén ut bland dem som svarar: “Vi heter Frälsningsarmén för att allt rör sig kring att bli frälst och bevaras frälst, helgelsen. Botbänken är central i de flesta av våra gudstjänster dit vi bjuder in till frälsning, överlåtelse och förbön,” säger dess ledare, Marie Willermark.

Det är bra.
I det postmoderna (dvs det kulturklimat som kommit efter det ‘moderna’, dvs 1600-talets rationalism) är det svårt att tala, för orden är upplösta. Ritualer tar då lätt över, och leder över i ordlöshet.

Ni Herrar, vad skall jag göra för att bli frälst?, frågade en vettskrämd fångvaktare i Filippi Paulus och Silas enligt Apg 16.
Svaret var enkelt och entydigt: Tro på Herren Jesus!
Det svaret gäller än.

Hjälp mig med följande:

I Bibeln läser vi om en Gud som frälste och räddade, men som även hade en framtid och en gemenskap i beredskap åt sitt folk.
Såväl för judarna vad beträffar Tio Guds Bud, som beträffande kristendomen och Jesus´ Bergspredikan, så kom dock denna framtid och denna gudsgemenskap inte villkorslöst: Nåden var fri, men syftade till helgelse och efterföljelse enligt de ord, den lära, som Moses och Jesus förmedlade.
“Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er,” sade Jesus.

Och i Gamla testamentet läser vi om profeterna som åter och oupphörligt försökte få folket att VÄNDA OM till Gud, när de inte levde i enlighet med den Guds kärlek som uttrycks i budorden.
I Nya testamentet är det på precis samma sätt: “Inbilla er inte att ni skall få Guds rike som arv om ni inte lever efter våra förmaningar,” skriver Paulus i Galaterbrevet, t.ex.

Och nu min fråga: NÄR ÄNDRADE GUD SIG så att omvändelse och sinnesändring inte längre behövs?
När blev ‘nåden’ så grå och ljummen att den bara kan attrahera fiskar som flyter med strömmen, uppochned?

Nej, jag tänker inte föreslå något apokalyptiskt schema.

Men som bibeltroende må det förlåtas om jag läser nyheter med Bibeln som referens.
(Jag vet att detta inte anses fint i en del cirklar: “man skall inte läsa Bibeln som man ser på nyheter.” Så lyder dogmen, ofta ackompanjerad av ett mycket belåtet ansiktsuttryck, som att man sagt något mycket vist, för att inte säga fromt, ja, nästan heligt.)

Att läsa nyheter och Bibeln samtidigt är dock en bekännelse till att Gud är hela skapelsens Gud, att Han inte är inlåst i en liten from nisch i tillvaron.
Det är också en bekännelse till mental hygien: att inte göra en schizofrent kluven uppdelning av tillvaron trots att den faktiskt är EN och HEL.

Med den bekännelsen läser jag Jesus´ord i Matteus 24. Jesus och hans lärjungar betraktar Jerusalems tempel, men Jesus säger att allt kommer att brytas ned. (Detta skedde ju också några decennier senare.)
När man så gått ned genom Kidrondalen och upp på Olivberget öster om Tempelplatsen frågar lärjungarna när templet skall komma att förstöras, när Han skall komma åter, och denna tidsålders slut.

Viktigast, säger Jesus, är att inte bli förvillad. Många kommer att påstå mycket.

“Folk skall resa sig mot folk.” Är det mer krig nu än tidigare? Jag har inte statistiken. Inte heller vet jag hur det är med jordbävningar och hungersnöd.
Men Jesus kallar detta “födslovåndor,” alltså som när en kvinna skall föda barn. Hur länge varar sådana? Jag känner en som hade värkar, från och till, i 23 timmar.

Den större frågan är om världen och tillvaron bara ‘tar slut’, som när ett ljus blåses ut, eller som när en film tonas ned.
Det verkar inte vara Bibelns syn.
Gud är historiens Gud. Även den framtida historiens. Gud är skaparen och uppehållaren. Han är suveränen över tillvaron.
Det är hisnande, tycker i alla fall jag; men Bibeln uppfordrar mig att tänka i de banorna.

Är det vi nu ser eller läser av nyheter födslovåndor som förebådar Messias/Jesus ankomst och denna tidsålders slut och framfödandet av en ny jord och nya himlar ur de gamla? Det vet jag inte, men måste hålla öppet för att det KAN vara så.

Men jag läser vidare i Bibeln, närmare bestämt hela Matteus kap 24 och även kap 25. Jesus talar inte mycket om exakt hur det kommer att bli (mitt främsta argument för att själv inte spekulera), men däremot hur vi bör förhålla oss i oroliga tider (ja, i roliga, lugna, också för den delen). Ibland spelas dessa förhållningsanvisningar ut mot det eskatologiska totalperspektivet, men jag vill som sagt gärna ha med båda.

Bekännelsen av Gud som såväl Skapare som Återlösare bjuder mig till det.

Jag har besökt EFK-församlingar i olika städer. Jag nämner detta, för det handlar här om en evangelisk fri kyrka, där man kan tänka att Evangeliet skall stå i centrum, både vad gäller förkunnelse och mottagande.

OK, så vad gäller saken?
Ljus och ordlöshet.
I dessa församlingar inbjuds under ‘eftermötena’ (slutet på gudstjänsten) för människor att gensvara på förkunnelse och tilltal genom att antingen gå fram till höger, för förbön, eller till vänster, för att tända ett ljus.
Jaha…?
Jo, jag undrar hur detta med ljuständning hör samman med evangelisk kristendom. Att tända ljus och stå och betrakta lågan är ordlöst, en sorts resignation från att det skulle gå att tala med Gud.

(För att förekomma alla invändningar: jag vet att Gud hör ‘hjärtats tysta bön’, och har själv förundrats över ordet i Ps 10:17 om hur Gud hör hjärtats längtan/trängtan — i hebreiskan är grundbetydelsen för övrigt ‘lutning’, en sort ‘inklination’, FB är trognare originalet än B200 här — så visst! Och Jesus har ju sagt att vi inte skall hopa tomma böner, för vår himmelske Fader VET vad vi behöver redan innan vi ber. Men det är inte riktigt det saken gäller nu.)

För att uttrycka det riktigt ‘Rått’: var i Bibeln står det om att tända ljus som uttryck för bön eller tillbedjan?
Jamen!, allt måste väl inte stå i Bibeln!
Jaså, inte? Varför inte då, i så fall?

Jag saknar det ‘mäktiga bönebrus’ som jag upplevt några gånger i mitt liv, under ‘väckelsetider’, som t.ex. Maranatarörelsen året 1967, eller Filadelfiaförsamlingen i Stockholm andra hälften av 70-talet och en bit in på 80-talet. Nostalgi? Nej, jag tror inte det (är f.ö. rent allmänt allergisk).
Men Psaltaren, Guds stora Bön-och Lovsångs- och Tillbedjans- och Klagans- och AlltVadDuVill -bok av Gudstillvänt tal torde ge utrymme och uttryck för ALLT vad vi kan tänkas vilja säga Gud (och rätt mycket därtill).
I väckelsetider sker allt detta, i en ‘salig blandning’.

Jamen, det kan väl inte vara så farligt att tända ett ljus (“…och låt det brinna … för världens barn,” för det är ju mörkt nu)?
Jo, kanske. På sikt kanske det kan vara det.

Evangeliet är en proklamation, främst en kommunikation i ord, om vad Jesus gjort på korset och i uppståndelsen, och vårt gensvar bör vi inte fumla med, så att det drunknar i något sorts ordlöst drömmande.
Låt oss i stället uttrycka inför Gud vad som ligger på våra hjärtan.
Han vill höra det!

– När Jesus hänger på korset så ropar han ju: ”Det är fullbordat!” Johannes Ev. 19. Då måste det väl vara så. Står det inte också i 2 Korintherbrevet 5: ”det gamla är förbi, något nytt har kommit.” Så har han väl då fullbordat allt det gamla och att vi kan lämna det?

– Svar: han har inte gjort det. Det finns en del kvar och det är upp till dig att fixa det. Och för att klara av det behöver du läsa den Hebreiska Bibeln (annat ord för Gamla testamentet).

Jaha, så du tror alltså inte att Jesus fullbordat allt? Är inte det lite heretiskt?
– Ja och Nej, som vanligt. Jesus har förstås fullbordat allt för att Gud i kraft av detta skall kunna, med sin helighet i behåll så att säga, rättfärdiga oss. Rättfärdiggörelsen är en sorts deklaration, en förklaring angående oss, och som vi kan ta emot.

– Jaha, och Nej-delen då?
– Den gäller vår helgelse, dvs hur vi skall kunna bli som Jesus och handlar alltså om oss som lärjungar, eller med andra ord: vår efterföljelse.

– Och den skulle Jesus alltså då inte fullbordat?
– Ja och Nej igen. När vi skall bli lika Jesus, så handlar det inte om att vi skall försöka, utan om att Jesus’ liv skall ta gestalt i oss. Och det livet är förstås färdigt och fullbordat.

– Men Nej-delen?
– Ja, våra liv är ju inte färdiga, fullbordade, eller hur? Det finns förstås goda förutsättningar: Paulus skriver i Filipperbrevet 1:6 att han är övertygade om att Gud som börjat ett gott verk i dem också skall fullborda det. Men sen skriver han en mängd förmaningar i resten av brevet; en sorts förutsättningar för att det skall bli så.
– Men nu talar du ju om Filipperbrevet, det finns ju i Nya testamentet. Var det inte meningen att det här skulle handla om varför man skall läsa Gamla testamentet om nu Jesus redan fullbordat allt?
– Så sant. Men det finns alltså en stor parallell mellan GT och NT när det gäller Guds frälsningshandlande. Du vet väl att Jesus och Moses pratade om det?
– Vänta nu…

– På ’Förklaringsberget’ i Lukas 9:31. Där står det: ”… de talade om hans (Jesus’) uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem.” Du vet ju att ‘uttåg’ heter på grekiska exodus och det är just vad det står här i den grekiska grundtexten. ’Exodus’ är ju framförallt beteckningen på ’Uttåget ur Egypten’ som Mose ledde. Så Jesus och Moses talade om deras respektive uttåg: ur Egypten och ur världen; intressant eller hur?
– Ja, kanske det, men förklara mer…
– Jo, när israeliterna (jag säger det i stället för ’Israels barn’ för det låter lite som Dagis) väl hade kommit över på andra sidan havet, så var det hela inte slut – lika lite som när vi kommit till tro på Jesus (och enligt min tro, låtit döpa oss) så är det inte heller slutet på storyn.
– Näe…

– De skulle ju inte stanna där i Sinais öken. Det var inte Guds avsikt. Han hade ett Land i beredskap åt dem. På samma sätt med oss: när vi har blivit frälsta (kommit till tro på Jesus) så har Gud en framtid för oss, var och en. Ett gott liv i betydelsen icke-destruktivt, och en uppgift att tjäna i.
– Jag förstår… men säg mer om hur det hänger samman med GT!
– Om vi tittar igen på det som vi började samtala om, alltså att Jesus redan fullbordat allt, så står det så här i Matteus 5: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla Bibel2000 (/fullborda, Folkbibeln).”

– Jamen, då har han väl fullbordat eller uppfyllt GT, för det handlar väl om ’lagen och profeterna’? Eller hur!
– Sakta i backarna! Du kan inte ta ett ord som ’uppfylla/fullborda’ och använda det hur du vill, du måste se på sammanhanget!

– Försöker du slingra dig nu…?
– Faktiskt inte. Kolla fortsättningen i Matteus 5: ”den som upphäver ett enda av buden … men den som handlar och undervisar efter dem…” När Jesus på korset ropar att det är fullbordat gäller det hans egen frälsningsgärning för alla; här talar han om hur denna frälsning skall levas ut.
– Buden… är det Tio Guds bud? Menar du att Jesus menar att vi skall hålla dem fastän han uppfyllt dem?
– Ja, men mer än så, för om du läser fortsättningen på fortsättningen i Matteus 5, så ser du att Jesus närmast radikaliserar betydelsen av buden. Och läser du fortsättningen på fortsättningen på fortsättningen så ser du hur Paulus listar vad det inte innebär att leva enligt buden enligt Jesus’ tolkning, t.ex. ’köttets gärningar’ i Galaterbrevet 5.
– Mycke på en gång! Jag blir trött… Men GT, var det inte det vi skulle tala om?

– Samma för dem. När israeliterna knatat omkring i öknen en väldans massa år var det till slut dags för dem att komma in i Landet. Då kör Mose hela undervisningen i repris. Det är det som 5 Mosebok handlar om. Där är det en hel del förmaningar, ungefär som Paulus gör i Nya testamentet, som avser när vi kommit ’in i Landet’ dvs i Kristus och livet/uppgiften han berett.

– Och?
– Sanningen är, att vi glömmer och behöver ständigt påminnas. Tanken är, att vi skall ’vandra i ljuset’ och leva i ’det nya budet: kärleken’ som Johannes skriver om i början av sitt Första brev. Men det finns en koll också, i kap 5: om vi älskar Gud håller vi hans bud. Och Paulus liknar vår vandring vid israeliternas i 1 Korintherbrevet 10.
Om vi finner oss tillrätta i Nya testamentet, dvs inser att vi inte är ’färdiga’, kommer vi att läsa GT.
Hur skulle vi kunna låta bli?

© Bo Krister Ljungberg

Så läs alltså GT! Gör det nu! HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!
Alltså ‘Lätt läsning om tunga ting’, som jag skrev som introduktion till denna lilla serie. Och nu skall jag som sagt inte störa…

Varför förstår de som bor i städer inte Bibeln?
Häpp! Kränkt?
OK, förklaring:
På vår tomt har vi två fläderbuskar (? = Wikipedia!). Den ena planterade jag för tretton år sidan, den andra för tre.
Den ena håller på att torka och vissna, den andra växer så det knakar. Man kan ju undra varför denna skillnad?
Den ena står på en plats där det tydligen (har jag förstått senare) finns berggrund under; där den andra står (har jag insett) har folk tippat jord sedan länge. Den ena har aldrig givit mer än några få blommor, den andra blommade så rikt förra året, att jag har hopp om att vi kan göra saft på årets blommor.
Jordmån alltså, dvs hur mycket jord som finns under en växt, dvs där rötterna är. Det är ju rötterna som tar upp näring.

Tillämpning:
Tag en Bibel (nej, det går inte med en mobil-app, du måste ha en sån där bok du vet) och slå upp den precis där Gamla testamentet slutar och där Nya testamentet börjar. Lägg den på bordet framför dig. Vad ser du?
Den ena delen är tjockare än den andra, eller hur? Rätt mycket tjockare, förvånandsvärt mycket tjockare.
Du förstår, eller hur?

Jag växte också upp i en stad, men min mammas släkt var bönder. Hursomhelst: när vi bodde i Stockholm (och det är väl stad så det räcker; den enda i Sverige säger en del…) hyrde jag en kolonilott, dvs en liten åker på tio gånger tio meter, dvs hundra kvadrat. Där lärde jag mig en del om odling.
– Men vänta nu! Du snackar om odling och bönder, och verkar inte helt leva i nuet, fast du tydligen ’bott i Stan’. Är det inte en annan tid nu? Men man hajar ju att du på något sätt vill få en att läsa Gamla testamentet; det är väl det den här artikelserien går ut på… Räcker det inte med att läsa i Nya Testamentet?
– Jovisst, gör det! Gör det, läs bara NT!
– Verkligen, tycker du som GT-lärare det?
– Absolut. Men läs noggrannt!
– OK! Var det allt?
– Ja, glöm bara inte länkarna i texten.
– Länkarna?
– Ja, du surfar väl på Nätet?
– Klart … aha!, så du menar att hänvisningarna till GT i NT är som länkar på Nätet … man anade nog att du hade något sorts ess i rockärmen … så det räcker alltså inte med att läsa NT då i alla fall?
– Jodå, så länge du bara fattar. Läs du bara endast NT, tills dess att börjar uppstå frågor. Och då kan du fundera över vart du skall vända dig för att få svar, och varför.
– Vart man skall vända sig? Frågor är väl frågor och svar är väl svar! Vaddå vända sig?
– Ja, till exempel till GT – för du har väl inte något emot att läsa GT?
– Jamen, nu talar vi väl i cirklar!
– Ja, kanske. Men om du får frågor när du läser NT och om svaren finns i GT?
– Och varför skulle svaren finnas just där?
– Jo, därför att de som skrev Nya testamentet hela tiden hade GT i bakhuvudet och hänvisade till det som står där. Man kan säga att NT har sina rötter i GT. Det är dit länkarna hänvisar, om du som inte har skit mellan naglarna förstår hur jag menar.
– Alltså …
– Jo, man kan ofta inte förstå en text om man inte vet vad den syftar på. Ännu mer så för vårt förhållande till Bibeln. Du kommer ihåg Jesus’ liknelse om såningsmannen, eller hur?, hur en del utsäde föll på vägen där det inte fanns någon jordmån alls och fåglarna pickade upp det, och en del på stengrund där jordlagret var så tunt att utsädet torkade ut och det inte blev någon växt. På samma sätt med vår tro. Om vi bara nöjer oss med Nya testamentet kommer vår tros rötter att böja av uppåt i sitt sökande efter näring. Du blir uttorkad som i liknelsen om stengrunden, eller så kommer djävulens fåglar att picka upp trosfröna i ditt liv.
– Jamen, allt detta snack om bönder och jordbruk! Det finns väl snabbköp!
– Sorry, men Guds rike är organiskt, det vill säga det har med växtriket att göra. Därför kan det genuint vara svårt för stadsbor att förstå Bibeln, både detta att det behövs rötter om växter skall kunna utvecklas och att det kristna livet handlar om växt och inte om att dra ett plastkort och gå hem med en påse morötter från SevenEleven en sen kväll.
– Så du menar alltså att man skall flytta ut på landet då?
– Nja-ej, det är ju inte riktigt det vi talar om, även om jag inte tror det skadar att ta en titt ut i det gröna ibland, så att inte detta med växt blir en teori. Det finns ju parker, förresten.
Men jag tror du hajar poängen även om du bor i stan: skall du växa i tron behöver du rötter. Bästa och djupaste jorden finns i Gamla testamentet. Det tyckte Jesus och lärjungarna. Gör en ’like’ och häng på!

© Bo Krister Ljungberg

HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det? Allt växer på sommaren. Varför inte Du också?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!

Vi lever i nuet!
NU.
Men: häpp!, så finns det inte mer.
Vi försöker igen:
NU!
Borta. Igen.
Du kan försöka hur många gånger du vill, det blir likadant hela tiden. Så fort vi försöker titta på nuet så är det borta.
Hur långt är Nu? En sekund? En timme? Så länge en upplevelse varar? Finns nuet i ett minne?
Jättesvåra frågor. Filosofer har grubblat sig trötta över mindre.

Allting är historia egentligen, i meningen av ett nu som har passerats, eller flutit förbi; hur du vill se det.
Så framtiden är också historia, eller: kommer att bli. Kanske kan man tala om Framtida historia? Troligen.

Är Bibeln historia. Visst.
Bibeln är historia på det viset att Gud verkat i den. Jaha, det där har man hört förut.
Jo, men tänk så här: verkligheten finns i Nuet, eller hur? Och Nuet är snart historia, det var vi ju överens om. Så Gud har alltså verkat i den verklighet som blev historia, precis som vår verklighet blir det.

Och vad består då verkligheten av? Rum och tid. Tänk bort rummet, alltså geografi, längd, bredd, höjd, utsträckning, och vad blir kvar? Inga maskrosor, inga fjärilar, inga elefanter, inga människor. Tänk bort tiden: det går knappast, för då försvinner ju Nuet, som aldrig är statiskt likadant, utan snart blir historia också. (Kolla bara på gamla foton av dig själv.)
Skall man ha verklighet måste den finnas någonstans och hela tiden förändras. Märkligt. Mäktigt.

Vad är nu det största som hänt i historien? Det måste vara när Gud själv klev in i den och blev människa, det som kallas Inkarnationen: Maria blev havande av helig Ande och födde en son, som också var Gud: Jesus. Hur skall man kunna ta till sig detta och förstå det?

Det blir lite svårt om man helt plötsligt skall ta sig till med att tro detta, i Lukas 1 i Nya testamentet. Man behöver liksom lite träning på det där med att Gud blandar sig i, eller bryr sig om på ett aktivt sätt, eller gör under, eller kalla det vad du vill: men att Gud har med verkligheten att göra.

Och nu är Gamla testamentet historia med Gud inblandad.
Gamla testamentet påstår enorma saker om Gud, som till exempel att han har skapat Allting. Vad gör man med ett sådant påstående? Kan det bevisas? T.ex. någon journalist eller TV-team som var där med en handheld ”alltmedan morgonstjärnorna jublade” som det står i någon Psalm. Faller på sin egen orimlighet, eller hur? Nästan fånigt att tänka så också.
Och detta med att två miljoner plus israeliter knatade omkring i Sinai öken i fyrtio år efter att ha gått genom ett hav där vattnet stått som väggar på bägge sidor. Hur sannolikt? På en skala?
Tag sedan alla profeterna som påstod sig ha budskap från Gud till Israel. Bara en sån sak: att Gud skulle ha synpunkter på hur de levde, och att beroende på om de lyssnade och lydde eller inte så blev det bra eller dåligt, typ deportationen till Babylonien.
Och sedan Guds ingripande i historien så att den förste persiske (iranske) ledaren plötsligt bestämde sig för att judarna skull få återvända till Israel, och att de lyckades med det trots fiender och faror, därför att Gud var med dem i verkligheten, det som nu är historia.

Hur skall man kunna tro på detta med att Gud blev människa om inte därför att man tränats i att tro på att Gud verkar i historien? Annars blir det lite som att hoppa in i rinken i Svenska Hockey Ligan utan att först ha lärt sig åka skridskor. Tacklingarna och passningarna sitter inte liksom, då.
Vad är el egentligen? Vet du att du skulle kunna gå armgång på stålvajrarna i en 16.000 volts järnvägskontaktledning utan att det skulle skada dig? Det är om du samtidigt som du håller i en högspänd elledning (eller en svagare med för den delen) också har kontakt med jord som det blir business på allvar.
Du förstår jämförelsen, eller hur?
Du kan läsa kristen litteratur hur mycket som helst och det kan förbli teorier för dig, men om den Helige Ande får redskap att förankra din gudstro i historien, i verkligheten; det är då kraften finns där för att förvandla dig, i din verklighet, och verkligheten omkring dig också. Sedan kan då kika tillbaka på din historia och säga: där verkade Gud! Där gjorde Gud något. Där grep han in.
Kraften finns i historien, eller i verkligheten som snart blir historia. Därför bör du läsa Gamla testamentet. Det är ju den Helige Ande som uppenbarat för författarna vad som hänt och hur Gud var inblandad i det, samme Helige Ande som kom över Maria så att hon blev havande och födde Jesus, som var både Gud och människa, samtidigt.
I honom och hans historia finns den verkliga kraften och han sitter i framtiden och väntar på oss. Undertiden ber Jesus för oss, för det han var, det är han.

Kraften finns i historien, mötesplatsen för Gud och människa. Det finns mycket verklighet i Gamla testamentet. Träna dig att tro där. Gud hjälper dig. Det blir lättare att möta verkligheten omkring dig då.

© Bo Krister Ljungberg

HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!