det är viktigt att

Åter ett medialt koduttryck (se gårdagens blogginlägg).

Vad det är som är viktigt är inte viktigt, utan snarare något annat, vanligen att “samtalet måste fortsätta.”
Och samtalet måste fortsätta när man inte vill ha en uppfattning i någon trendmässigt icke gångbar fråga, som t.ex. den om homosexualitet. Då är det viktigt att samtalet får fortsätta.

Och samtal är ju bra, eller hur? Vem vill inte samtala? Det är ju viktigt, eller hur?
Alltså är detta en tidsvinnare, tills dess det blir gångbart att ha en trendmässigt acceptabel uppfattning och samtidigt för de egna leden (visa sig) kunna hålla fast vid kärnvärden, dvs nå fram till en position som man kan “känna trygghet med” (gårdagens blogginlägg).

Men det ÄR viktigt att samtala. Synd bara att uttrycket occuperats av undflyende retorik.

känna sig trygg med

Nej, jag har inte glömt att man skall sätta stor bokstav i början av en rubrik. Inte heller är jag ovetande om detta är en rätt ofullständig fras.
Det är just det som är poängen.

Allteftersom det mediala trycket hårdnar på ledare och beslutsfattare, gäller det att hitta koderna och nycklarna för att kunna hantera det.
Jag “känner mig trygg med …” är en sådan kod. Du kan sätta in det i vilket sammanhang som helst.

Vad betyder det då?
Jag tror ungefär så här: jag intar en position som inte gör att jag kommer på kant med de gällande trenderna (och det är det viktigaste), MEN som även innehåller en del värdeladdade ord som traditionellt tillhör det omistliga inom den rörelse/organisation jag företräder (och det innebär att jag inte kommer att ådra mig kritik inifrån; jag lägger min betydelse i mitt bruk av orden, andra må lägga sin, jag har kvar min handlingsfrihet; hursomhelst har jag ryggen fri), och “jag känner mig trygg med (mitt uttalande).”

Är det verkligen så illa?
Befarar det.
Lägg detta perspektiv nästa gång du stöter på någon makthavare som “känner sig trygg med” något som han/hon uttalar, och fundera över om det inte kan stämma.

Livet handlar numera inte om substans eller sakfrågor, utan om att kunna hantera media, så att bilden av ens sammanhang blir “den rätta” (alltså inte den riktiga, men den önskade).

Födslovåndor?

Nej, jag tänker inte föreslå något apokalyptiskt schema.

Men som bibeltroende må det förlåtas om jag läser nyheter med Bibeln som referens.
(Jag vet att detta inte anses fint i en del cirklar: “man skall inte läsa Bibeln som man ser på nyheter.” Så lyder dogmen, ofta ackompanjerad av ett mycket belåtet ansiktsuttryck, som att man sagt något mycket vist, för att inte säga fromt, ja, nästan heligt.)

Att läsa nyheter och Bibeln samtidigt är dock en bekännelse till att Gud är hela skapelsens Gud, att Han inte är inlåst i en liten from nisch i tillvaron.
Det är också en bekännelse till mental hygien: att inte göra en schizofrent kluven uppdelning av tillvaron trots att den faktiskt är EN och HEL.

Med den bekännelsen läser jag Jesus´ord i Matteus 24. Jesus och hans lärjungar betraktar Jerusalems tempel, men Jesus säger att allt kommer att brytas ned. (Detta skedde ju också några decennier senare.)
När man så gått ned genom Kidrondalen och upp på Olivberget öster om Tempelplatsen frågar lärjungarna när templet skall komma att förstöras, när Han skall komma åter, och denna tidsålders slut.

Viktigast, säger Jesus, är att inte bli förvillad. Många kommer att påstå mycket.

“Folk skall resa sig mot folk.” Är det mer krig nu än tidigare? Jag har inte statistiken. Inte heller vet jag hur det är med jordbävningar och hungersnöd.
Men Jesus kallar detta “födslovåndor,” alltså som när en kvinna skall föda barn. Hur länge varar sådana? Jag känner en som hade värkar, från och till, i 23 timmar.

Den större frågan är om världen och tillvaron bara ‘tar slut’, som när ett ljus blåses ut, eller som när en film tonas ned.
Det verkar inte vara Bibelns syn.
Gud är historiens Gud. Även den framtida historiens. Gud är skaparen och uppehållaren. Han är suveränen över tillvaron.
Det är hisnande, tycker i alla fall jag; men Bibeln uppfordrar mig att tänka i de banorna.

Är det vi nu ser eller läser av nyheter födslovåndor som förebådar Messias/Jesus ankomst och denna tidsålders slut och framfödandet av en ny jord och nya himlar ur de gamla? Det vet jag inte, men måste hålla öppet för att det KAN vara så.

Men jag läser vidare i Bibeln, närmare bestämt hela Matteus kap 24 och även kap 25. Jesus talar inte mycket om exakt hur det kommer att bli (mitt främsta argument för att själv inte spekulera), men däremot hur vi bör förhålla oss i oroliga tider (ja, i roliga, lugna, också för den delen). Ibland spelas dessa förhållningsanvisningar ut mot det eskatologiska totalperspektivet, men jag vill som sagt gärna ha med båda.

Bekännelsen av Gud som såväl Skapare som Återlösare bjuder mig till det.

Samtal om helgelse

Det pågår ett samtal om helgelse på Dagens spalter.
Jaha, det kanske du inte visste?
Men det handlar om det kristna livet, hur det skall gestaltas, alltså om lärjungaskap och efterföljelse, att bli alltmer som Jesus.
Detta innefattar alla livets områden, för Gud är Hela Livets Gud.
Det var Han som skapade oss. Han återlöste oss också från det uppror, den överträdelse, den vilsenhet och mållöshet som kallas synd och som plågar oss människor på så många olika sätt.
Men vår uppgift är alltså att bli lika Jesus, kosta vad det kosta vill.
Ungefär så.
Hänger du med?

Det nu pågående samtalet handlar om ifall vi skall avstå från att följa Jesus och Hans Ord (ja, Jesus och Hans lärjungar har ju sagt en hel del) för att det skall bli lättare för icke troende att tro.
Inte helt logiskt, eller hur?
Tycker inte jag heller.
För om de nu kommer till tro, skall de då också avstå från att bli Jesus efterföljare för att andra också skall kunna tro?
Hur var det med Paulus, t.ex? Han blev ju allt för alla för att i alla händelser vinna några. Men samtidigt led han förfärlig förföljelse, och verkar inte ha gett upp lärjungaskapet, så han kan inte vara ett bra exempel; nej faktiskt motsatsen. Han skrev en hel del och tyckte en hel del om det kristna livet, alltså om helgelsen.

Nåväl, Olof Edsinger har skrivit två bra artiklar om detta:
“Troheten kan medföra lidande” Dagen 140618 och
“Inte kallad till smidiga vägar” Dagen 140815.

Den senare artikeln är ett gensvar till Greger Anderssons invändningar.
Edsinger får stöd av Ola Samnegård i sakfrågan, medan jag själv undersöker moralen i Greger Anderssons sätt att argumentera.

Och vad handlar då detta samtal om rent konkret? Det är egentligen rätt oväsentligt. Det kunde gälla vadsomhelst.
Den stora frågan är om vi är avskilda, överlåtna till att likbildas med Kristus, sådan Han framställs i Sitt Eget Ord.

Ljus och ordlöshet

Jag har besökt EFK-församlingar i olika städer. Jag nämner detta, för det handlar här om en evangelisk fri kyrka, där man kan tänka att Evangeliet skall stå i centrum, både vad gäller förkunnelse och mottagande.

OK, så vad gäller saken?
Ljus och ordlöshet.
I dessa församlingar inbjuds under ‘eftermötena’ (slutet på gudstjänsten) för människor att gensvara på förkunnelse och tilltal genom att antingen gå fram till höger, för förbön, eller till vänster, för att tända ett ljus.
Jaha…?
Jo, jag undrar hur detta med ljuständning hör samman med evangelisk kristendom. Att tända ljus och stå och betrakta lågan är ordlöst, en sorts resignation från att det skulle gå att tala med Gud.

(För att förekomma alla invändningar: jag vet att Gud hör ‘hjärtats tysta bön’, och har själv förundrats över ordet i Ps 10:17 om hur Gud hör hjärtats längtan/trängtan — i hebreiskan är grundbetydelsen för övrigt ‘lutning’, en sort ‘inklination’, FB är trognare originalet än B200 här — så visst! Och Jesus har ju sagt att vi inte skall hopa tomma böner, för vår himmelske Fader VET vad vi behöver redan innan vi ber. Men det är inte riktigt det saken gäller nu.)

För att uttrycka det riktigt ‘Rått’: var i Bibeln står det om att tända ljus som uttryck för bön eller tillbedjan?
Jamen!, allt måste väl inte stå i Bibeln!
Jaså, inte? Varför inte då, i så fall?

Jag saknar det ‘mäktiga bönebrus’ som jag upplevt några gånger i mitt liv, under ‘väckelsetider’, som t.ex. Maranatarörelsen året 1967, eller Filadelfiaförsamlingen i Stockholm andra hälften av 70-talet och en bit in på 80-talet. Nostalgi? Nej, jag tror inte det (är f.ö. rent allmänt allergisk).
Men Psaltaren, Guds stora Bön-och Lovsångs- och Tillbedjans- och Klagans- och AlltVadDuVill -bok av Gudstillvänt tal torde ge utrymme och uttryck för ALLT vad vi kan tänkas vilja säga Gud (och rätt mycket därtill).
I väckelsetider sker allt detta, i en ‘salig blandning’.

Jamen, det kan väl inte vara så farligt att tända ett ljus (“…och låt det brinna … för världens barn,” för det är ju mörkt nu)?
Jo, kanske. På sikt kanske det kan vara det.

Evangeliet är en proklamation, främst en kommunikation i ord, om vad Jesus gjort på korset och i uppståndelsen, och vårt gensvar bör vi inte fumla med, så att det drunknar i något sorts ordlöst drömmande.
Låt oss i stället uttrycka inför Gud vad som ligger på våra hjärtan.
Han vill höra det!

Hamas bästa vapen

Det pågår ett krig i Mellanöstern. Ja, det pågår flera. Men nu tänker jag på kriget Israel-Hamas.
Konflikten är inte mellan judar och palestinska araber.

De flesta araber önskar inget annat än fred och samförstånd. De önskar inte utrota judarna från den lilla landremsan vid östra Medelhavet.

För Hamas, däremot, handlar det inte om “Västbanken” och “bosättningar” och “Jerusalem.” Det handlar om att hela egentliga Israel skall erövras, och att judarna skall bort. Det är inte jag som påstår det, utan de själva. /Borgs och Öfverbergs argumentering mot Diakonias extrema ensidighet är glasklar. Se nu även Felicia Ferreiras kloka och balanserde ledare i tidningen Dagen./

Vilket är då Hamas bästa vapen? Det är döda och lemlestade civila Gaza-bor som visas upp i media.
Vill Israel skada dessa? Det finns ingen som tror det.
Finns det någon människa med hjärtat kvar som inte lider med palestinerna? Jag tror inte det.

Nu när media också visar upp det nätverk av sofistikerade tunnlar Hamas använder för att döda och helst kidnappa judar inne i Israel så är det som att trycket från omvärlden på att Israel skall upphöra med sin militära offensiv kommit av sig.

Återstår bara Hamas bästa vapen: den offrade egna civilbefolkningen.
Det gäller nu inte bara att ha vapenlager och avfyrningsramper under skolor och sjukhus och bostadsområden.
Man skjuter nu också från i närheten av FN’s bombskydd. Då kan ju Israels gensvar skada sådana också.
Det är nog Hamas allra bästa vapen i den genren.

Angår GT mig? 5. Varför skall man läsa GT om Jesus fullbordat allt?

– När Jesus hänger på korset så ropar han ju: ”Det är fullbordat!” Johannes Ev. 19. Då måste det väl vara så. Står det inte också i 2 Korintherbrevet 5: ”det gamla är förbi, något nytt har kommit.” Så har han väl då fullbordat allt det gamla och att vi kan lämna det?

– Svar: han har inte gjort det. Det finns en del kvar och det är upp till dig att fixa det. Och för att klara av det behöver du läsa den Hebreiska Bibeln (annat ord för Gamla testamentet).

Jaha, så du tror alltså inte att Jesus fullbordat allt? Är inte det lite heretiskt?
– Ja och Nej, som vanligt. Jesus har förstås fullbordat allt för att Gud i kraft av detta skall kunna, med sin helighet i behåll så att säga, rättfärdiga oss. Rättfärdiggörelsen är en sorts deklaration, en förklaring angående oss, och som vi kan ta emot.

– Jaha, och Nej-delen då?
– Den gäller vår helgelse, dvs hur vi skall kunna bli som Jesus och handlar alltså om oss som lärjungar, eller med andra ord: vår efterföljelse.

– Och den skulle Jesus alltså då inte fullbordat?
– Ja och Nej igen. När vi skall bli lika Jesus, så handlar det inte om att vi skall försöka, utan om att Jesus’ liv skall ta gestalt i oss. Och det livet är förstås färdigt och fullbordat.

– Men Nej-delen?
– Ja, våra liv är ju inte färdiga, fullbordade, eller hur? Det finns förstås goda förutsättningar: Paulus skriver i Filipperbrevet 1:6 att han är övertygade om att Gud som börjat ett gott verk i dem också skall fullborda det. Men sen skriver han en mängd förmaningar i resten av brevet; en sorts förutsättningar för att det skall bli så.
– Men nu talar du ju om Filipperbrevet, det finns ju i Nya testamentet. Var det inte meningen att det här skulle handla om varför man skall läsa Gamla testamentet om nu Jesus redan fullbordat allt?
– Så sant. Men det finns alltså en stor parallell mellan GT och NT när det gäller Guds frälsningshandlande. Du vet väl att Jesus och Moses pratade om det?
– Vänta nu…

– På ’Förklaringsberget’ i Lukas 9:31. Där står det: ”… de talade om hans (Jesus’) uttåg ur världen som han skulle fullborda i Jerusalem.” Du vet ju att ‘uttåg’ heter på grekiska exodus och det är just vad det står här i den grekiska grundtexten. ’Exodus’ är ju framförallt beteckningen på ’Uttåget ur Egypten’ som Mose ledde. Så Jesus och Moses talade om deras respektive uttåg: ur Egypten och ur världen; intressant eller hur?
– Ja, kanske det, men förklara mer…
– Jo, när israeliterna (jag säger det i stället för ’Israels barn’ för det låter lite som Dagis) väl hade kommit över på andra sidan havet, så var det hela inte slut – lika lite som när vi kommit till tro på Jesus (och enligt min tro, låtit döpa oss) så är det inte heller slutet på storyn.
– Näe…

– De skulle ju inte stanna där i Sinais öken. Det var inte Guds avsikt. Han hade ett Land i beredskap åt dem. På samma sätt med oss: när vi har blivit frälsta (kommit till tro på Jesus) så har Gud en framtid för oss, var och en. Ett gott liv i betydelsen icke-destruktivt, och en uppgift att tjäna i.
– Jag förstår… men säg mer om hur det hänger samman med GT!
– Om vi tittar igen på det som vi började samtala om, alltså att Jesus redan fullbordat allt, så står det så här i Matteus 5: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla Bibel2000 (/fullborda, Folkbibeln).”

– Jamen, då har han väl fullbordat eller uppfyllt GT, för det handlar väl om ’lagen och profeterna’? Eller hur!
– Sakta i backarna! Du kan inte ta ett ord som ’uppfylla/fullborda’ och använda det hur du vill, du måste se på sammanhanget!

– Försöker du slingra dig nu…?
– Faktiskt inte. Kolla fortsättningen i Matteus 5: ”den som upphäver ett enda av buden … men den som handlar och undervisar efter dem…” När Jesus på korset ropar att det är fullbordat gäller det hans egen frälsningsgärning för alla; här talar han om hur denna frälsning skall levas ut.
– Buden… är det Tio Guds bud? Menar du att Jesus menar att vi skall hålla dem fastän han uppfyllt dem?
– Ja, men mer än så, för om du läser fortsättningen på fortsättningen i Matteus 5, så ser du att Jesus närmast radikaliserar betydelsen av buden. Och läser du fortsättningen på fortsättningen på fortsättningen så ser du hur Paulus listar vad det inte innebär att leva enligt buden enligt Jesus’ tolkning, t.ex. ’köttets gärningar’ i Galaterbrevet 5.
– Mycke på en gång! Jag blir trött… Men GT, var det inte det vi skulle tala om?

– Samma för dem. När israeliterna knatat omkring i öknen en väldans massa år var det till slut dags för dem att komma in i Landet. Då kör Mose hela undervisningen i repris. Det är det som 5 Mosebok handlar om. Där är det en hel del förmaningar, ungefär som Paulus gör i Nya testamentet, som avser när vi kommit ’in i Landet’ dvs i Kristus och livet/uppgiften han berett.

– Och?
– Sanningen är, att vi glömmer och behöver ständigt påminnas. Tanken är, att vi skall ’vandra i ljuset’ och leva i ’det nya budet: kärleken’ som Johannes skriver om i början av sitt Första brev. Men det finns en koll också, i kap 5: om vi älskar Gud håller vi hans bud. Och Paulus liknar vår vandring vid israeliternas i 1 Korintherbrevet 10.
Om vi finner oss tillrätta i Nya testamentet, dvs inser att vi inte är ’färdiga’, kommer vi att läsa GT.
Hur skulle vi kunna låta bli?

© Bo Krister Ljungberg

Så läs alltså GT! Gör det nu! HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!
Alltså ‘Lätt läsning om tunga ting’, som jag skrev som introduktion till denna lilla serie. Och nu skall jag som sagt inte störa…

Angår GT mig? 4. Varför fattar inte stadsbor? (om rötter)

Varför förstår de som bor i städer inte Bibeln?
Häpp! Kränkt?
OK, förklaring:
På vår tomt har vi två fläderbuskar (? = Wikipedia!). Den ena planterade jag för tretton år sidan, den andra för tre.
Den ena håller på att torka och vissna, den andra växer så det knakar. Man kan ju undra varför denna skillnad?
Den ena står på en plats där det tydligen (har jag förstått senare) finns berggrund under; där den andra står (har jag insett) har folk tippat jord sedan länge. Den ena har aldrig givit mer än några få blommor, den andra blommade så rikt förra året, att jag har hopp om att vi kan göra saft på årets blommor.
Jordmån alltså, dvs hur mycket jord som finns under en växt, dvs där rötterna är. Det är ju rötterna som tar upp näring.

Tillämpning:
Tag en Bibel (nej, det går inte med en mobil-app, du måste ha en sån där bok du vet) och slå upp den precis där Gamla testamentet slutar och där Nya testamentet börjar. Lägg den på bordet framför dig. Vad ser du?
Den ena delen är tjockare än den andra, eller hur? Rätt mycket tjockare, förvånandsvärt mycket tjockare.
Du förstår, eller hur?

Jag växte också upp i en stad, men min mammas släkt var bönder. Hursomhelst: när vi bodde i Stockholm (och det är väl stad så det räcker; den enda i Sverige säger en del…) hyrde jag en kolonilott, dvs en liten åker på tio gånger tio meter, dvs hundra kvadrat. Där lärde jag mig en del om odling.
– Men vänta nu! Du snackar om odling och bönder, och verkar inte helt leva i nuet, fast du tydligen ’bott i Stan’. Är det inte en annan tid nu? Men man hajar ju att du på något sätt vill få en att läsa Gamla testamentet; det är väl det den här artikelserien går ut på… Räcker det inte med att läsa i Nya Testamentet?
– Jovisst, gör det! Gör det, läs bara NT!
– Verkligen, tycker du som GT-lärare det?
– Absolut. Men läs noggrannt!
– OK! Var det allt?
– Ja, glöm bara inte länkarna i texten.
– Länkarna?
– Ja, du surfar väl på Nätet?
– Klart … aha!, så du menar att hänvisningarna till GT i NT är som länkar på Nätet … man anade nog att du hade något sorts ess i rockärmen … så det räcker alltså inte med att läsa NT då i alla fall?
– Jodå, så länge du bara fattar. Läs du bara endast NT, tills dess att börjar uppstå frågor. Och då kan du fundera över vart du skall vända dig för att få svar, och varför.
– Vart man skall vända sig? Frågor är väl frågor och svar är väl svar! Vaddå vända sig?
– Ja, till exempel till GT – för du har väl inte något emot att läsa GT?
– Jamen, nu talar vi väl i cirklar!
– Ja, kanske. Men om du får frågor när du läser NT och om svaren finns i GT?
– Och varför skulle svaren finnas just där?
– Jo, därför att de som skrev Nya testamentet hela tiden hade GT i bakhuvudet och hänvisade till det som står där. Man kan säga att NT har sina rötter i GT. Det är dit länkarna hänvisar, om du som inte har skit mellan naglarna förstår hur jag menar.
– Alltså …
– Jo, man kan ofta inte förstå en text om man inte vet vad den syftar på. Ännu mer så för vårt förhållande till Bibeln. Du kommer ihåg Jesus’ liknelse om såningsmannen, eller hur?, hur en del utsäde föll på vägen där det inte fanns någon jordmån alls och fåglarna pickade upp det, och en del på stengrund där jordlagret var så tunt att utsädet torkade ut och det inte blev någon växt. På samma sätt med vår tro. Om vi bara nöjer oss med Nya testamentet kommer vår tros rötter att böja av uppåt i sitt sökande efter näring. Du blir uttorkad som i liknelsen om stengrunden, eller så kommer djävulens fåglar att picka upp trosfröna i ditt liv.
– Jamen, allt detta snack om bönder och jordbruk! Det finns väl snabbköp!
– Sorry, men Guds rike är organiskt, det vill säga det har med växtriket att göra. Därför kan det genuint vara svårt för stadsbor att förstå Bibeln, både detta att det behövs rötter om växter skall kunna utvecklas och att det kristna livet handlar om växt och inte om att dra ett plastkort och gå hem med en påse morötter från SevenEleven en sen kväll.
– Så du menar alltså att man skall flytta ut på landet då?
– Nja-ej, det är ju inte riktigt det vi talar om, även om jag inte tror det skadar att ta en titt ut i det gröna ibland, så att inte detta med växt blir en teori. Det finns ju parker, förresten.
Men jag tror du hajar poängen även om du bor i stan: skall du växa i tron behöver du rötter. Bästa och djupaste jorden finns i Gamla testamentet. Det tyckte Jesus och lärjungarna. Gör en ’like’ och häng på!

© Bo Krister Ljungberg

HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det? Allt växer på sommaren. Varför inte Du också?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!

Angår GT mig? 3. Varför finns kraften i historien?

Vi lever i nuet!
NU.
Men: häpp!, så finns det inte mer.
Vi försöker igen:
NU!
Borta. Igen.
Du kan försöka hur många gånger du vill, det blir likadant hela tiden. Så fort vi försöker titta på nuet så är det borta.
Hur långt är Nu? En sekund? En timme? Så länge en upplevelse varar? Finns nuet i ett minne?
Jättesvåra frågor. Filosofer har grubblat sig trötta över mindre.

Allting är historia egentligen, i meningen av ett nu som har passerats, eller flutit förbi; hur du vill se det.
Så framtiden är också historia, eller: kommer att bli. Kanske kan man tala om Framtida historia? Troligen.

Är Bibeln historia. Visst.
Bibeln är historia på det viset att Gud verkat i den. Jaha, det där har man hört förut.
Jo, men tänk så här: verkligheten finns i Nuet, eller hur? Och Nuet är snart historia, det var vi ju överens om. Så Gud har alltså verkat i den verklighet som blev historia, precis som vår verklighet blir det.

Och vad består då verkligheten av? Rum och tid. Tänk bort rummet, alltså geografi, längd, bredd, höjd, utsträckning, och vad blir kvar? Inga maskrosor, inga fjärilar, inga elefanter, inga människor. Tänk bort tiden: det går knappast, för då försvinner ju Nuet, som aldrig är statiskt likadant, utan snart blir historia också. (Kolla bara på gamla foton av dig själv.)
Skall man ha verklighet måste den finnas någonstans och hela tiden förändras. Märkligt. Mäktigt.

Vad är nu det största som hänt i historien? Det måste vara när Gud själv klev in i den och blev människa, det som kallas Inkarnationen: Maria blev havande av helig Ande och födde en son, som också var Gud: Jesus. Hur skall man kunna ta till sig detta och förstå det?

Det blir lite svårt om man helt plötsligt skall ta sig till med att tro detta, i Lukas 1 i Nya testamentet. Man behöver liksom lite träning på det där med att Gud blandar sig i, eller bryr sig om på ett aktivt sätt, eller gör under, eller kalla det vad du vill: men att Gud har med verkligheten att göra.

Och nu är Gamla testamentet historia med Gud inblandad.
Gamla testamentet påstår enorma saker om Gud, som till exempel att han har skapat Allting. Vad gör man med ett sådant påstående? Kan det bevisas? T.ex. någon journalist eller TV-team som var där med en handheld ”alltmedan morgonstjärnorna jublade” som det står i någon Psalm. Faller på sin egen orimlighet, eller hur? Nästan fånigt att tänka så också.
Och detta med att två miljoner plus israeliter knatade omkring i Sinai öken i fyrtio år efter att ha gått genom ett hav där vattnet stått som väggar på bägge sidor. Hur sannolikt? På en skala?
Tag sedan alla profeterna som påstod sig ha budskap från Gud till Israel. Bara en sån sak: att Gud skulle ha synpunkter på hur de levde, och att beroende på om de lyssnade och lydde eller inte så blev det bra eller dåligt, typ deportationen till Babylonien.
Och sedan Guds ingripande i historien så att den förste persiske (iranske) ledaren plötsligt bestämde sig för att judarna skull få återvända till Israel, och att de lyckades med det trots fiender och faror, därför att Gud var med dem i verkligheten, det som nu är historia.

Hur skall man kunna tro på detta med att Gud blev människa om inte därför att man tränats i att tro på att Gud verkar i historien? Annars blir det lite som att hoppa in i rinken i Svenska Hockey Ligan utan att först ha lärt sig åka skridskor. Tacklingarna och passningarna sitter inte liksom, då.
Vad är el egentligen? Vet du att du skulle kunna gå armgång på stålvajrarna i en 16.000 volts järnvägskontaktledning utan att det skulle skada dig? Det är om du samtidigt som du håller i en högspänd elledning (eller en svagare med för den delen) också har kontakt med jord som det blir business på allvar.
Du förstår jämförelsen, eller hur?
Du kan läsa kristen litteratur hur mycket som helst och det kan förbli teorier för dig, men om den Helige Ande får redskap att förankra din gudstro i historien, i verkligheten; det är då kraften finns där för att förvandla dig, i din verklighet, och verkligheten omkring dig också. Sedan kan då kika tillbaka på din historia och säga: där verkade Gud! Där gjorde Gud något. Där grep han in.
Kraften finns i historien, eller i verkligheten som snart blir historia. Därför bör du läsa Gamla testamentet. Det är ju den Helige Ande som uppenbarat för författarna vad som hänt och hur Gud var inblandad i det, samme Helige Ande som kom över Maria så att hon blev havande och födde Jesus, som var både Gud och människa, samtidigt.
I honom och hans historia finns den verkliga kraften och han sitter i framtiden och väntar på oss. Undertiden ber Jesus för oss, för det han var, det är han.

Kraften finns i historien, mötesplatsen för Gud och människa. Det finns mycket verklighet i Gamla testamentet. Träna dig att tro där. Gud hjälper dig. Det blir lättare att möta verkligheten omkring dig då.

© Bo Krister Ljungberg

HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!

Angår GT mig? 2. Varför var inte Paulus’ teologi radikalare?

Varför tog inte Paulus fram det definitiva argumentet för att få folk att tro på Jesus? Varför sade han inte: ”Skit i GT! Det är ju något Nytt som kommit!”
Käre/a fromma läsare: om du tycker mitt språkbruk är för vågat, då tycker jag du skall läsa Bibeln lite noggrannare, t.ex. Galaterbrevet.
Framför allt tycker jag du skall fundera över om du själv inte har just den teologin, eller kanske inte teologin, men teo-praktiken, för om du inte läser Gamla testamentet, så måste du ju faktiskt tänka ungefär så.

När vi läser en text, och Bibeln är inget undantag, så kommer vi till den med en hel del föreställningar redan. Det är inte så att vi är någon sorts tom tavla, som det genom själva läsningen hamnar text på, som vi sedan kan citera. Människan fungerar inte på det sättet.

Och om du är kristen, så har du antagligen hört en hel del predikningar redan. Du har fått klart för dig att det där med Jesus är viktigast. Du har också förstått att det finns två avdelningar i Bibeln: Gamla testamentet och Nya testamentet. Det står om Jesus i Nya testamentet. Då är det alltså där man skall läsa.
Och gamla grejor är inte bra. Gamla datorer t.ex.; de är för långsamma, och nyligen slutade Microsoft med uppdateringar för operativsystemet XP, vilket innebär att det snart kommer att vara en lätt match för hackers att lusa ned din dator med virus och spionprogram om du inte räddade dig över till Windows 7 eller 8 i tid.
Så det hörs ju redan på namnet: Gamla testamentet.
Och det vet man ju: i Gamla testamentet står det om Lagen, och det vet ju alla att man inte skall bli lagisk, och att Jesus dog för att vi skulle få frälsningen av nåd.

Och så har du alltså blivit teolog, dvs du börjar tänka över det här med Gud!

Och då slår jag vad om att du undrar varför i hela världen det hela inte kunde sägas lite tydligare: alltså att nu är det Jesus vi skall tro på och inte något gammalt som var före honom. Det borde inte vara alltför svårt!

I Galaterbrevet, som jag nämnde om ovan, var det faktiskt så, att en del människor började säga, att dom som inte var judar (alltså: Jesus och alla apostlarna var judar) måste fixa en sak för att bli riktiga judar, alltså skära bort förhuden på sina penisar. Va!!
Det kanske inte var så tokigt som det låter, för Abraham (levde c:a 2000 år före Jesus) fick nämligen denna sed av Gud som tecken på att att han och hans ättlingar tillhörde trons folk. (Och såväl inom judendomen som inom islam praktiseras den på bebispojkar än idag, och är mycket vanlig på förlossningssjukhus i USA av hygieniska skäl; har f.ö. ingenting alls att göra med kvinnlig könsstympning.)
Nu kan vi hoppa över det där med ”att bli riktiga judar” det är en annan story, men så mycket i alla fall, att ”kristendomen” startade som en judisk trosriktning.

OK. Så vad gör då Paulus? Kunde han inte ha varit lite radikalare i sin teologi, och bara sagt som det var: ”strunta i GT och Abraham och omskärelse! Nu är det tro på Jesus som gäller.”

Nej, Paulus var lite listigare (eller hur man nu skall säga) än så.
Han sade så här: OK, ni har läst GT, alltså. Om Abraham. Fint. Låt oss titta på det då.
Och sedan gör han det.
Och då skriver han så här (följande är från Romarbrevet, och det visar bara hur det här med omskärelse var en jättestor grej på den tiden inte bara i Galatien; märkligt, eller hur?!):
”Vi säger ju att tron räknades Abraham till rättfärdighet. När blev den tillräknad honom? Sedan han blivit omskuren? Nej, det skedde medan han ännu var oomskuren.” (Rom 4:9,10 FB).
Jaha…
Jo, Paulus poäng är detta: det fanns en tendens bland Jesus-troende att bli lagiska (och i det här fallet rörde det sig om en ’baggis’ kan man tycka: omskärelse; men det kanske finns motsvarande ’baggisar’ idag?).
Och vad gör man då? Jo då går man tillbaka till GT och blir radikal!
(Visste du förresten att ’radikal’ betyder att gå till roten med något? Det latinska ordet radix betyder just ’rot’ och därav kommer, via böjningsformer, vårt ’radikal’. Grundbetydelsen är alltstå inte att ha en chockerande uppfattning, utan att gå till botten med saker och ting.)
Så Paulus är faktiskt teologiskt så radikal som man kan bli.
Och vill vi sammanfatta hans tes, kan man säga så här: ’Bli inte lagiskt, för det var de troende inte under GT’s tid heller.’
Kul va?
Det innebär, att om du läser GT på rätt sätt, så kommer du att bli allt annat än lagiskt. Då kommer du att bli en riktigt Jesus-troende lärjunge. Precis som Paulus.

OK. Kör! Vad väntar du på? Börja läs GT! Varför inte läsa om Abraham, 1 Mos 12 och framåt.

© Bo Krister Ljungberg

HÄR finns det länkar till 48 artiklar om böckerna i Skriften, GT.
Om du skulle läsa en om dagen, skulle du i slutet av juli ha gått igenom hela Gamla testamentet.
Varför inte unna dig det?
De texterna är också lättlästa, och lite ‘ordentligare’ skrivna än ovanstående. Men inte tråkiga för det!